Jag skrev ett inlägg om Colts slalomträning. Ett inlägg som strulade både med stavning och skriva kommentarer så det åkte bort. I stora drag så är jag igång med utomhusträningen igen med grabbbarna. Just nu är det slalom som gäller, och det går sakta men säkert framåt med Coltsslalomträning. Han saknar tempo i hindret, vilket det alltid gör när han träna saker som är nytt för honom.

Provade för en liten stund sedan att kedja ihop momentet läggande under gång, vilket gick. Colt har kunnat lägga sig, lägga sig i rörelse och lägga sig i rörelse när jag backar. Han har också kunna ligga kvar när jag ställer mig i utgångsposition. Ikväll provade jag att gå vanligt FF med honom och säga ligg. Första gången fattade han inte alls, men andra gången la han sig. Det gick bättre än förväntat. Duktig kille!

Casey har tränat han med ikväll, mest på ställande under gång. När jag tränade inför klass 3 nötte jag stenhårt sättande undergång eftersom han vägrade till en början sätta sig. Nu får jag nöta in ställandet igen, samtidigt bibehålla sättandet. Trots att Casey agerar ofta innan han lyssnar så är han väldigt rolig att träna med. Det är mycket fart och attityd hos honom.

Casey slappar efter kvällens hjärngympa

Colt tycker det där med spöken är överskattat,
när man kan hoppa och skutta på kennelmorsan

Colt på avståndsleken.
Filmen visar verkligen min kille i ett nötskal. När något händer som fångar hans uppmärksamhet, då ställer man sig på bakbenen. Glad och leker gärna med en annan människa. Snor trasan och tycker den är hundra gånger roligare än den hoppande figuranten. Hehe, det är inte lätt att vara figurant ibland.

Visst är Colt charmig!

Foto: Monica Hall

Colt har genomfört MH, och han visade att han är samma goa hund som han är i vardagen. Han är en glad och social kille som gillar att leka med både mig och andra. Kampa gör han och det är både omtag och framtandsbett som gäller. Han gillar att jaga också.

Han blev varken direkt arg eller rädd. Jag trodde han skulle bli mer rädd, men nope. Dock så är det bara några enstaka gånger som jag har sett honom rädd eller arg i vardagen, och då har det inte legat så mycket allvar bakom. Han har inte så mycket humör helt enkelt. Skott bekom honom inte så mycket. Han kollade var de kom ifrån, men kom in snabbt i lek igen.

Jag fick Colts MH filmad. Tack Susanne! För var gång jag har tittat på dem ju mer uppskattar jag verkligen det jag ser. Han är en så himla rar och vänlig hund, och väldigt lagom. Jag ser på filmsnuttarna att han håller sig mycket med mig, det är du-och-jag-matte-attityd. Mona fotade med min kamera på, tack!

Colten och jag fick bo hos Kerstin och brorsan Vicke. Det är ett helt underbart hus med fantastisk vy! Tack Kerstin för gästfriheten!

Jag tittade på bröderna Bosse och Vicke som visade sig vara precis som Colt härliga gossar som är sociala och gillar att leka. De båda visade att de hade mer humör också.

Det var meningen att jag skulle titta på systrarna Hilja och Busy idag. Men fick ett samtal inatt om en väldigt tråkig olycka som jag behövde åka hem till. Det var ledsamt att åka från Kumla utan att få säga hej då ordentligt. Dock kändes det väldigt skönt att vara på plats i Varberg och finnas tillgänglig.

Olyckan

Imorse tog mammas älskade Merlin sina sista andetag.
Han är nu på ett bättre ställe där han inte längre har ont och kan springa lycklig efter sina bollar.
Han är återförenad med Bullan, Boggas och Olsson.
Älskad och saknad.

Vila i frid älskade Merlin!

Idag efter jobbet blir det en snabbvisit hemma för att hämta packning, hund och bil. Colt och jag ska bege oss upp mot Kumlahållet för genomföra MH. Det ska även flera av Colts syskon och kusiner göra. Det ska bli hur roligt som helst!!!

Vi får se om jag kommer ha möjlighet att skriva något i bloggen under helgen. Annars kommer rapport nästa vecka. Håll tummarna att Colt kommer ha känd metal status efter helgen!

Jag hittade denna bild när jag skulle ha en ny på Caseys presentationssida. En typisk Casey-blick! Haha! Bilden är tagen i maj 2008. Visst är den härligt vårig?! Jag tror jag är lite vårsjuk eftersom bloggen har fått ändra lite i utseendet till mer pastellfärger.

Denna lilla gröna goding har lyckats titta fram i det vita (töande) landskapet.
Eller är det minne av förra årets grönska?

Detta har varit roligaste söndagen på väldigt länge, och fylld med hundträning

Fredrika och jag åkte ner till Halmstad för att träna agility i ett ridhus med ett helt gäng andra glada agilityfolk. Det första passet i ridhuset var för nybörjarhundar, men våra är inte ens i det stadiet. Vi började med våra ynglingar och fick ett hörn för oss själva. Bland annat tränade vi på hoppteknik efter Susan Salos-film som vi kollade på igår. Både Colt och Hippie var duktiga på övningen one jump. Det enda jag har att påpeka på som jag tror Colt gör är att han drar bakbenen under sig för tidigt. Jag är inte säker. Annars tycker jag att han hoppar bra för övrigt.

Colt börjar få mer intensitet i träningen, det börjar gå undan när han utför saker. Roligt tycker jag! Trots totalt ny miljö och sällskap med favoriterna Fredrika och Hippie koncentrerade han sig bra även i längre stunder.

Casey fick springa bana. Två lopp blev det för hans del. Trots att Casey har en del saker för sig som jag blir tokig på gjorde vi lopp som kändes väldigt bra Filmen är från andra loppet. Casey blev osäker om han hörde mitt okej i starten vapå jag får säga okej en gång till.

Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan snön är helt borta från agilitybanan, och då ska det fokuseras mycket på starter, gunga och boxhörn.

Två nöjda mattar och fem glada hundar åkte vi sedan vidare upp till Falkenberg för att få lite skottträning för ynglingarna. Ingen rekation för skotten varken i passivitet eller lek. Det var väntat, men eftersom det var ett tag sedan Colt hörde skott sist så ville jag kolla av. Men de är klart, är man en Colt så borde skott vara en baggis

Tack Fredrika för en riktigt kul söndag

Det blev även bilder från dagens agilityträning med de små!