Jag börjar så smått komma ikapp med mitt (bild)liv. Dock är ett gäng bröllopsbilder prio ett, så det lär dröja innan jag får upp alla albumen på fotosidan. Som för övrigt behövs göras om. Men tiden, den som jag har så mkt av *not*

Det är ganska märkligt hur ett par dagar har kastat om mina funderingar/bekymmer/oro till nästan självklarheter. Innan jag började skolan undrade hur jag skulle göra med mitt tävlande. Vilka grenar skulle jag satsa på. Hur skulle jag göra med Colts träning i lydnad och spår osv. Hur mycket ska jag tävla? Nu har jag svaret; Jag har inte tid eller råd till mer än agility, punkt. Det är rätt skönt att ha kommit till den insikten.

Det känns också väldigt bra att Casey är dubbelchampion i agilityn, jag behöver inte jaga certen. Det som jag vill jaga är de tre sista SM-pinnarna till SM 2011. Går det så går det, men jag tänker inte åka land och rike runt som jag gjorde innan. Det som kommer dock få mig att åka 30-40 mil till tävling är laget. Japp, Casey och jag ingår i ett lag tillsammans med ett gäng galna Border collies. Det var några år sedan jag deltog i ett lag så det ska bli riktigt roligt. En ny morot i tävlingsammanhang.

Colten har några tävlingar. Någon kommer jag nog hoppa. Han är så långt i från så klar som jag vill att han ska vara. Det är fortfarande en hund med mycket valp i kroppen som jag tränar med. Han behöver växa på sig, grovna och framförallt få bättre koordinationsförmåga. Hanar brukar grova på sig duktigt, men Colt verkar stå till just nu. Jag vet dock att Colts pappa var sen så jag gissar att samma är det med Colt. Mao, det kommer inte bli så mycket tävlande med honom närmaste året.

Bjuder på lite bilder från Lisa Frick-kursen (världsmästare 2009).

Oj oj oj! Det var ÖVERLYCKLIGA hundar som jag hade med till Varbergs BK. Äntligen fick de träna. Pausen har gjort gott på dem. Det var ordentligt med fart på båda grabbarna och de gjorde sitt yttersta för att bli av med all energi de har bunkrat upp. Det enda som har lidit av 14 dagars vilan är Colts slalom. Tempot åkte ner och han missade portar. Ja, såklart, min kondis. Den är inte riktigtdär den brukar vara. Blir nog snabbt åtgärdat med regelbunden agilityträning och jogging.

För mig finns det ett stort plus att börja skolan. Schema och efter det kunna planera sin fritid. I flera år har jag längtat efter det. Vissa dagar har jag väldigt få lektioner och då kan jag ta med bilen ner och även hundarna så kan jag ta ett träningspass på Halmstad BK också.

Så nu är jag tillbaka till vardagen, en ny sådan med allt vad det innebär.

Två dagar kvar av nollningen och jag är ganska sliten. Jag ser riktigt fram emot att få tillbaka min vardag. Hundarna har inte fått någon som helst agilityträning. Vilket har varit lika bra eftersom Casey var halt förra veckan. Dock har grabbarna fått hänga med till Halmstad och umgåtts med massor av människor. De har stormtrivts och nog lyckats få en och annan att bli småkär i dem. Ja, mina pojkar vet hur de ska förföra människor

Min kamera har fått vara hemma hela veckan. Jag vågar inte ta med dyrgripen om något skulle hända. Så jag har inte så värst mycket bilder att bjuda på från veckan. Men jag har 1700 bilder att gå genom från bröllopet i lördags. En otroligt rolig upplevelse. Båda att få ta del av som gäst och att fotografera.

Beträffande att ha rösten kvar som jag skrev om i förra inlägget. Jag har den kvar men den rosslar lite

Japp, jag är en nolla enligt Halmstad Högskola och kommer vara det en vecka till innan jag blir student och etta

Från HH hemsida:

Nollningen i Halmstad har rykte om att vara en av Sveriges bästa. Under tio intensiva dagar i augusti får alla nya studenter chansen att under roliga former lära känna sin nya klass, Högskolan och Halmstad som stad.

Många beskriver nollningen som en av de roligaste upplevelserna i sitt liv. Till vänster kan du läsa mer om våra studenters erfarenhet av nollningen, men även vår nollningsblogg ”En nOllas bekännelse”.

Ja, vi får se om jag tycker detsamma om en vecka. Jag har varit med på två av tio dagar och än så länge har det varit otroligt roligt. Det har blivit lekar och MYCKET sång…eller sång förresten, snarare SKRIK.

Alla nollor har även en nollmarkering som alla nollor måste ha på sig under hela nollningen, överallt.

Vi har en så kallad stab, som är våran stöttepelare under tio dagarna. Men sköter vi inte oss så får vi ”straff” i form av olika lekar. Dessutom måste vi hälsa på våran högt ärade stab med tex; God Morgon högst ärade general Jane Doe, eller God Förmiddag sjuka Syster Yster osv. Detta ska göras med med full kraft. Gissa om man kommer bli hes i slutet av nollningen…

Colt fick hänga med på en av aktiviterna i torsdags och blev riktigt poppis. Nu har han också en nollemarkering som står på INFO-hästen 2.0. Just det namnet? Ja det är något internt från tidigare nollning (tror jag de sa).

Just nu prioreterar jag bloggen väligt låååångt ner på att-göra-listan, så det kommer bli ganska dåligt med uppdateringar här en vecka eller två framöver. Men håll utkik ändå för jag slänger kanske en en bild eller två på det jag pysslar med

Jag är hemma och mellanlandar mitt i en ganska hektisk period i mitt liv, men så rolig!

I helgen har jag varit tillsammans med Maria i Norge och ställt hundar på NKK Dog Show i Oslo, på en travbana. Maria hade med sig tre Lancashire Heelers och två kelpies medan jag bara hade med mig Colt. Det blev en riktig lyckad helg för oss.

Maria plockade hem placeringar, cert, crufts kval, BIR m.m och högst smäller resultatet med lånekelpien Stop. Hon tog cert, championat, CACIB och BIR. Så nu kan Evallens Red & Tan Stop The Sheep lägga till NO UCH bland sin titelsamling.

Colt som i mina ögon är en kelpie med fantastiska detaljer i exteriören anade jag skulle gå rätt så bra. Dock saknar han en detalj, och det är grovheten. Han ser jut nu ut som en liten snygg pojke. Om några år kommer han se som en riktig snygg karl Skämt o sido, Colt ÄR en snygg hund. Så hem fick vi med oss två vinster i unghundklass, en HP-rosett och en CK-rosett. Colt fick rätt korta kritiker, men med bra ord så jag är nöjd. Inget om hans ljusa ögon nämndes, hehe.

Kritik lördag (översättning från norska). Domare: Anne Indergaard, Norge

18 månader brun hanhund. Med vaket uttryck. Torrt huvud. Utmärkt hals och överlinje. Välvinklad fram och bak. Ännu ganska ofärdig i kropp. Men lätta och stabila rörelser. Gott lynne.

Kritik söndag. Domare: Rui Oliveira, Portugal

Good head. Nice neck. Good front and quarters.

Maria och jag fick bo hos hennes kompis och uppfödarkollega Ellen. Hon bodde en bit utanför Oslo i en helt fantastisk natur. Tack Ellen för gästfriheten och både Ellen och Maria för en otroligt rolig helg!

Det kommer bli fler Norge resor. Maria och jag har redan börjat spåna på nästa och även pratat om att tävla lydnad där också. Då ska Casey få hänga med, för honom har jag saknat. Jag vet att han har haft det kanon med Patrik, men som jag har saknat min svarting.

Nu väntar en trip till Danmark, nollning, skolstart, bröllopsfotografering och mer där till. Puh!