Casey mars 2007. Foto: Louise Eriksson

Planeringen blev omkastad idag, istället för agilityträning blev det spår. Helt okej det med, till och med riktigt kul! Det var nu ett bra tag sedan hundarna fick spåra, kan det ha varit i oktober senast?! Jag minns inte riktigt, men ett så här långt uppehåll från spårningen har de aldrig haft. Att vädret är orsaken behöver jag knappast nämna…

Casey är en rutinerad spårhund som kan alla rutiner. Det var tidigt klart för honom att det vankades spår och så fort jag öppnade bakluckan började han vittra spår. Colt har inte alls mycket erfarenhet av spår i sitt unga liv, men han har ett minne som heter duga.

Båda två var enormt ivriga när de kom ut och ville bara leta spår, men på sina sätt. Casey rastade sig, var relativt lugn men hela tiden hade nosen i vädret för att ta in spår. Colt…han hade inte tid med något så onödigt som att rasta sig. Han drog som besatt och vill för varje pris hitta spår. Väldigt olika beteende för samma förväntan. Colts beteende förvånade mig faktiskt eftersom jag inte trodde han var så tänd på spår.

Casey fick börja och han började väldigt bra, dock med mycket högt tempo. Jag fick hålla igen Casey en hel del så att han inte började rusa i spåret. Ju mer han spårade desto galnare blev han. Jag upptäckte att han hade svårt att plocka upp spåret efter varje pinne, vilket han har haft innan också. Men då förstod jag inte att det var just det som var problemet. Jag hade oturen att kliva över ett kadaver när jag la ut spåret. Men jag tänkte att det kan vara en bra svårighet att träna på. Casey tyckte kadavret var en fantastisk belöning och nästan grävde sig fram för att nå det. Jag insåg att den svårigheten kommer han inte gå över, så jag lyfte över honom och satte på honom på några meter efter. De var ett galet tempo en del slarv, men jag är nöjd med Caseys spårande idag. Jag får ju ta för vad det är också. Nu vet jag vad vi ska träna på nästa gång, dock inte fler kadaver föhoppnigsvis.

Summan av Caseys spårade är att han är lugn innan han släpps på och väldigt het i själva spåret.

Colt var helt utom sig när han fick på sele och svansen gick som en liten propeller. Dessutom pep han och drog sig fram som en galning. Han skulle ha spår. Han fäste inte riktigt i början på spåret, men när han fick fästet förbyttes han till en mycket sansad och fokuserad gosse med väldigt fint spårarbete och tempo. Här har det hänt grejer under den långa viloperioden. Nu vet jag inte hur långt hans spår var, men han fick två pinnar och en vinkel. Pinnarna tog han och vinkeln var absolut inga problem. Jag är otroligt nöjd med Coltens spårande!

Summan av Colts spårande är att han är totalt galen innan och väldigt sansad när han är i själv spåret. Snacka om vilka olika hundar jag har i spårningen. Jag gillar båda sätt faktiskt! Det är roligt med heta Casey och skönt med sansade Colt.

Ibland går det otroligt fort i svängarna. Denna helg var allra först planerad att jag skulle titta på Hippies MH. Den blev inställd pga av snön, som faktiskt hann försvinna innan. Jag planerade om helgen och skulle iväg på fotokurs, men den blev också inställd, till min stora besvikelse. Så denna helg var helt tom. Jag var också nedstämd av diverse anledningar. Så jag såg inte direkt fram emot helgen mer än att få vara ledig.

I fredagskväll vände hela helgen för mig. Linnea och jag planerade in agilityträning och Fredrika tipsade om en workshop i temat ”Tävla med glädje” på Falkenbergs BK. Workshopen var otroligt givande med Jenny och Fredrik Wibäck i spetsen. I stora hela drag handlade det om vilken inställning jag har gentemot min hund, mitt tränade och tävlande. Det togs upp saker att fundera och tänka kring rutiner inför träning och tävling, olika typer av mål, störningsträning, kedjning och uthållighet. Mycket av det som sades har jag med mig sedan tidigare både av erfarenhet och när jag drillades i tävlingspsykologi av Ewa-Marie för över ett år sedan.

Det som var mest fantastiskt med denna workshop var den nytändning jag fick. Jag kände att jag faktiskt kan detta med hund och är bra på det. Jag har under en längre period tappat både glädje och självförtronende till hundträning/tävling vilket har gjort att jag har tappat också motivationen för att träna ordentligt. En enda dag med så underbara instruktörer som Jenny och Fredrik fick mig att komma på fötter och längta efter att träna hund igen, på riktigt! Gisssa vad jag gjorde när jag kom hem, gick direkt till fotbollsplanen och körde ett par moment med BÄGGE kelparna. Det gick BRA och det var framförallt ROLIGT!

Workshopen gav mig också nya insikter kring målsättning.

”Mål är till för att skapa mening och glädje”

Jag har släppt alla mina mål med Colt, men gårdagen fick mig att börja tro igen. Visst sjutton ska jag sätta upp mål med Colt också nu när jag har fått  bra vertyg i hur jag ska sätta upp dem. Bland annat:

SMARTA mål

Specifika – vad för mål? (ex. starta lydkl 1 gå med slakt koppel på promenad)

Mätbara – målet ska vara möjligt att utvärdera (ex. tävlingsresultat)

Accepterande – är jag beredd att genomföra det jobb som krävs? (ex. träna så mycket som krävs för att få hunden till SE LCH)

Realistiska – har jag och hunden förutsättningar? (extremt ex. går det med en tax till IPO)

Tidsbestämda – när? (ex. uppflyttad ur appell under 2011)

Annonserande – skriv och berätta! (ett mål uppnås till större procent om det skrivs ner)

Det ska bli roligt att skriva ner vad jag vill nå för mål med Colt. Casey har ju jag satt upp mål sedan flera år tillbaka, flera av dem har jag uppnått, andra är jag nära att uppnå. Dock tänkte jag justera målen enaning så de följer samma mall som Colts.

Nu återstår agilityträningen med Linnea vilket ska bli väldigt kul, jag ska få träffa hennes nya lilla stjärna Hugo. Vilket jag har hört är en bedårande liten kavat valp.