En början till vad som komma skall:

Kan ni lista ut vad dessa små ikoner säger?

Jag har börjat på att skriva om kelpiens färggenetik. Det var meningen att jag skulle ha gjort det till ett projektarbete i Naturkunskap B, men den biten blev borttagen från kursen. Men om rasens färggenetik ville jag ändå skriva och nu är jag äntligen igång. Jag hade ett givande samtal med Maria Dahlberg om ämnet. Men hu vad jag är rörig i skallen av alla bokstavskombinationer. Varje färggen har sin bokstav, och beroende på om den är dominant eller recessiv kan en bokstavskombination ge lite olika färger hos avkommor. Jag tror det får bli att sova på saken så kanske bokstäverna faller på plats

Fan, jag är en aning besviken på mig själv. Besviken att jag inte vågar möta det som jag är mest rädd för just nu. Möta människor med en tyst konflikt.

Idag är det träningstävling på Varbergs BK. Nu hade jag inte alls någon möjlighet att ta någon av mina hundar, Colt går på medicin och Casey är återställd, men bör ta det försiktigt några dagar till. Jag dock ett erbjudande att träningstävla en eller två andra kelpies. Men jag tackade nej. För jag vågade helt enkelt inte.

Bakgrunden till mig feghet beror på en vad jag innan nämde tyst konflikt. Ni som har följt min blogg känner till att jag har varit väldigt nära vän med en viss K med sina goldens. Denna vänskap fick mer tiden ordentliga sår som aldrig ville läka. Efter jag började gå hos Jonas blev det än värre och jag börjare inse att jag inte mådde bra av den relation K och jag hade. Vilket jag (kanske dumt nog) också sade till K. Trots det verkade förhållandet under ett tag bra tills vi ”tappade” kontakt. Det började med mindre umgänge, mindre samtal och slutligen att jag blev ignorerad. Små, små tecken som är svåra att förklara, men jag märkte att något skedde.

Numera är kontakten bruten. Hade det inte varit för de senaste mailen jag fick av K tror jag inte jag hade kännt en så stark olust för att åka upp till Varbergs BK där jag vet också hon befinner sig. För ett par veckor sedan fick jag mail om att jag skulle ta bort ALLA bilder på K, hennes hundar, hennes sambo, hennes familjs hundar och även ett par släktingar till hennes ena hund. Jag plockade bort allt utom släktingar till hennes ena hund. Av den anledningen att hon inte har något att säga till om när det gäller bilder på andras hundar.

Anledningen till hennes mail var för att hon hade sett hennes hund figuera i en reklamkampanj. En bild tagen av mig. Denna bild samt några andra bilder på hennes hundar har företaget full rättighet att använda vilket hon vet om och var från början med på. Men med tiden tyckte hon det var jobbigt att hennes hundar syntes i reklamsammanhang och bad mig ta bort bilderna. Jag förklarade för henne att det inte var så enkelt, men lovade prata med företaget vilket jag också gjorde. Jag bad dem att succesivt minska ner på bilderna under tiden jag tog nya till dem.

Vår relation blev ansträngd varje gång efter det nämndes om bilder, reklam och hennes hundar. Vi gick väldigt mycket sär i våra värderingar och åsikter om vad vi tyckte om att se våra egna hundar i kommersiell reklam. Hon ville inte hennes hundar synas med produkter som hon kanske själv inte stog för och hon ville inte se bilder på sina hundar flera år efter de hade dött. Jag lägger inte alls så stort personlig värdering i vilka hundar som är med på bilderna. Dessutom är det ett helt vanligt litet hundfoderföretag. Ganska så harmlöst.

Allt kring bilderna blev bara värre och värre och slutligen tog hon saken i egna händer och skällde ut en ur personlaen på företaget på en utställning, enligt företagets utsago. Jag fick inte veta detta förren ett tag senare av min kontaktperson. Tog upp detta med K och ville få en förklarning. Av K fick jag en annan version. Här insåg jag att det aldrig skulle blir bra, och varje gång jag tittade på en bild av henens hundar som företaget använde gav mig en stor klump i halsen. Något som från början var så roligt och späannade hade blivit ångestframkallande.

Hur som helst plockade jag bort bilderna utom några som jag glömde bort. Några dagar efter det första mailet kom ett till där hon argt skrev att jag hade glömt några bilder samt att jag skulle ta bort alla bilder som HON hade tagit på mig och mina hundar. Dessa bilder har hon tagit med mina kamerautrustning och jag sitter med alla orginalbilderna. Men relgerna är som så att den som har tryckt av bilden äger rättigheten också till bilden. Tycka vad man vill, men så är det. Men bara tanken att hon lagt energi på leta upp den reglen/lagen och vill så promt att jag ska ta bort bara av en principsak kan jag tycker är ganska komiskt så här i efterhand.

Nu är alla bilder borttagna som har på något sätt med K att göra. Jag vill bara bli lämnad i fred. Men detta gör också att jag är grymt rädd att träffa henne och bävar inför de tävlingar som hon kan tänkas dyka upp på. Det låter så enkelt att säga att jag inte ska bry mig, speciellt i text. Men i mig skriker känslorna i uppror av hur läskligt jag tycker det hela är.

För att plocka gott ur denna långa tråkiga historia har jag lärt mig att agera bättre kring hur jag ska hanskas med bilder på andras hundar som kommer användas i reklamsyfte. Jag har fått ännu bättre kontakt med min samarbetspartner och jag har fått mer  vilja att lära ta ännu bättre bilder. Först ville jag sluta, men ingen, inte ens K ska få mig att sluta göra det jag tycker om och är bra på. Nu gäller det också att jag fortsätter med hunderiet och börjar få den glödande viljan att utvecklas där med. För det är hunderiet som har fått sig en törn och jag har tappat lite lusten att vara aktiv. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag aldrig kunna sluta med det jag verkligen älskar att göra!

Casey och Colt har fått en gammal avlagd bitstock, som har blivit deras nya favoritleksak. Speciellt Casey är som besatt av denna bitstock och gör allt för att ta den. Igår ville jag ta lite bilder på Casey och satt med bitstocken i handen ovanför mig för att locka upp Caseys blick. Samtidigt skulle jag fota med andra handen. Det gick inte så bra kan jag säga. Jag lockade lite för mycket och Casey kastade sig över mig för att ta bitstocken. Tack och lov blev varken jag eller kameran skadade. Men pannan värkte efter Casey använde den som avstampsplatta till bitstocken…

Anna och jag har under ett par veckors tid joggat ihop. Dock inte denna dag. Vi bytte ut springkläderna till vardagskläder och kameror för att frossa i allt som naturen kunde erbjuda i dagens vackra väder. Jag håller just nu på att redigerar de bästa bilderna, men en vill jag gärna bjuda på innan resten kommer.