Orange, vår väg genom Danmark till camping och utställning. Röd, se röd text längre ner
Det har varit två underbara dagar i Herning, Danmark med mycket sol, skratt och bildtagning. Jag har varit på World Dog Show och på en vanlig Dansk utställning dagen efter.
Resan började från Väröbacka tillsammans med Maria. Vi båda kelpieägare med ett stort intresse för avel och exteriör kom direkt in i mycket intressanta diskussioner om avel, exteriör mentalitet, ja allt man kan tänka sig inom kelpie. Vi plockade upp Hanna på vägen som också skulle ställa ut. Så tre personer och fyra hundar åkte vi från östra till västra sidan av Danmark. Trångt var det, ingen AC och en dessutom en fläkt som levde helt sitt egna liv. Resan gick väldigt bra och Marias gamla Volvo (som gått över 50 000 mil!) puttrade snällt på.
Vi kom till Vedersö Klit mitt på natten och kom inte i säng förren först två och vi skulle upp bara några timmar senare för att åka en timme till Herning och World Dog Show 2010.
Utställningsplatsen var stor! Stora Stockholm och Älvsjömässan är ingenting i jämförelse. Det var flera stora hallar som man fick leta sig genom. Dessutom var flera ringar utomhus, bla kelpieringen. Till min stora glädje. Jag var nämligen inte pigg på att fota inomhus i det dåliga ljus som det alltid är i hallar. Men torsdagens väder var inte till en början direkt lovande med tjock dimma, som tack och lov lättade under dagen.
Torsdagsmorgon vid ring 52
Det var 73 kelpies anmälda! Ett otroligt antal med tanke på hur många det brukar vara på svenska utställningar. På SBK och SKK utställningar är det kanske mellan 1 – 5 kelpies och på rasspecialer runt 20 – 30 st.
Eftersom jag bara var på utställningen för att fota kelpies och inte ställa ut, satte jag ett högt mål på antal hundar jag ville ha på bild, 40 stycken. Jag tror faktiskt inte jag tänkte på vilket stort antal det är, framför allt att hålla reda på. Något jag fick erfara senare.
Från början var det tänkt att jag skulle ställa någon av hundarna på WDS. Men jag tyckte det var dyrt och en ganska omständig resa för mig att göra själv. Så jag struntade i den biten. Något jag är rätt glad för efteråt. Det var väldigt dyrt, tror jag hörde en siffra på över 700 danska kr, och då fick man ingen kritiklapp.
BIR vinnare av Cattle Dog, tänk om vi i kelpieringen skulle klä oss så…
Det var många hundar i katalogen som var främmande för mig, jag kände bara igen deras namn men aldrig sett hundarna i verkligenheten eller på bild. Därför fick jag direkt problem att hålla reda på vilken hund som var vem. Jag tog hjälp av katalogen och strök de hundar jag hade fotat och försökte så gott det gick att fota varann brun hund och varann av annan färg. Bättre blev det inte när jag tappade bort katalogen flera gånger. Den försvann till slut och jag fick låna Marias att anteckna i. Tack Maria! Även den försvann för mig vid ett par tillfällen. Som jag fick höra det sedan 
Ett senilsnöre hade varit på sin plats!
Två hollänska hundar
En hellyckad dag för mig på utställningen med runt 30 kelpies fotograferade. Jag hade ett getöga på hur det gick i ringen också. Men det var väldigt svårt att hänga med och det var nästan ingen som förstod vilka som gick vidare och till vilka klasser. Det var inte riktigt som det är i Sverige om jag säger så.
På WDS så får man inga 1:a, 2:a eller 3:e pris utan Excellent, Very Good och Good. Det är bara fyra i varje klass som placeras och jag tror att varje vinnare går sedan vidare. Världstitlarna delades inte ut i samband med BIR och BIM utan i varje åldersklass. Juniorvinnare i juniorklasserna, Veteranvinnare i veteranklasserna. Världsvinnare vet jag faktiskt inte hur den delades ut, om det var de bäst placerade i öppen och championklass som tävlade om den? Ja jag har som sagt ingen aning.
När BIR och BIM skulle välja var det tre hundar från varje kön som sprang i ringen. Alltså inte två som det är i Sverige. Ja rörigt var det. Men jag fick en länk av Iben med resultaten där ni kan se hur det gick för varje hund som var med. Tack Iben för länken!
De svenska hundarna/förarna som kammade hem titlar var:
På vägen tillbaka från utställningen råkade Maria och jag ta en omväg på 6 mil pga att vi pratade lite för mycket och höll lite för lite koll på skyltarna. Men det var en omväg som ingen av oss ångrade. Vi körde längs kusten och stannade för en stund och nöjt av de fantastiska vyerna vid kusten. Inte trodde jag att lilla Danmark hade en så vacker natur trots sin frånvaro av skog, berg och kullar.
Dagen efter åkte Maria och jag efter Maggan och Marianne som har Miss Magoo’s kennel. Vi skulle till en certifikatsutställning ett par kilometer från världsutställningen. Det var betydligt färre kelpies anmälda, 19 stycken. De flesta hade varit med dagen innan, och även blivit fotade. Av de 19 var det tre som jag inte fotade. Men jag fotade ett par hundar som inte var med på utställningen alls. Det blev också lite gruppfoton och mingelbilder.
En kelpie som jag har spanat in sedan en tid tillbaka var med både på WDS och dagen efter. En helt fantastiskt vacker hund! Som jagv blev helt kär i, vilken otrolig utstrålning den hunden visade sig att ha. Jag pratade en del med ägaren vilket var ett mycket trevligt samtal, ändå om det kanske gick lite knagligt. Att prata engelska är inte min starka sida.
Det blev en hel del engelska öht dessa dagarna. Jag fick en del hjälp av Daphne med översättning. Hon visste vilken typ av bilder jag ville ha och kunde förklara för ägarna när de inte heller var så bra på engelska. Väldigt väldigt uppskattat!
Leagården’s Harris visar upp sig
Det fick bra för de svenska hundarna på utställningen:
Efter utställningen åkte Maria och jag till WDS för att kolla in försäljningen. Två hallar med bara hundprylar, jag var frestad att köpa. Men med inga danska kronor blev det inget köpt. Lika bra det 
Vi åkte hem till Sverige senare på eftermiddagen och kom till Väröbacka vid elva tiden på kvällen.
Det har varit en otroligt givande och rolig resa! Jag har tagit med mig en stor lärdom, och det är att ha ett system över vilken hund som är vem. Jag fick tipset av Maria att jag kan fota nummerlappen innan jag fotar hundarna. Då har jag katalognumren till varje hund. Som det ser ut just nu så är det en hund som jag inte vet vem det är. Dock tror jag att jag kan ta reda på det, eftersom det är en Hollänsk tik. Så ett par mail och bilder till Holland så ska jag nog reda ut vem hunden är
Stop, Bashyr, Numme och Indra
Jag skrev innan att jag hade satt upp 40 hundar som mål. Det blev 38 fotade hundar, vilket är otroligt bra! 
