Jag tänkte ägna ett inlägg åt frågor som ni kanske har haft under en längre tid. Kanske undrar ni vilken kamerautrustning jag har och vilka inställningar jag använder och varför (brukar vara en vanlig fråga). Eller hur jag träna in mina kontatkfält eller vilken färg jag gillar? Eller vad Casey gör när han ser en katt? Fråga på

Caseys framgångssaga i agility fortsatte även i söndags. Dock inte med mig som förare. Jag var nämligen på dop.

För ett tag sedan av en ren tillfällighet frågade jag Hanna Wennersten om hon ville tävla med Casey i Rönne, samma dag som det var dop för Patriks brorson. Visst ville hon det. Ett par träningspass fick hon ihop med Casey för att känna av hur han är. En mycket singalkänslig hund konstaterade hon. För er som kanske inte har så bra koll på Hanna så är hon en mycket duktig agilityförare som tävlar framgångsrikt med sina shelties Stumpen och Compeace, och har ett helt gäng SM-medaljer i olika valörer. Hanna är också klubbkamrat till mig och en himla go och rar tjej!

Som sagt, Hanna tävlade med Casey i söndags på Rönne HU’s tävling. Första loppet var hoppklass där Casey missade en port i slalom och stack vidare till nästa hinder, disk. Andra loppet satte Hanna ett felfritt lopp och det räckte till en 6:e plats. Vilket också räckte till SM-pinne. Nu är det bara tre SM-pinnar i hopp kvar innan Casey är helt klar till SM.

Hanna tyckte Casey var så kul att springa med så jag vet vem jag lånar ut honom till nästa gång om det skulle krocka igen för mig. Dessutom charmade Casey in sig så mycket att Hanna gärna passar honom igen. Han lämnar verkligen avtryck på merparten av människor han träffar och jag tror nog var och varann blir sugen på kelpie efter ha umgåtts med honom en längre stund. Mmm, det är min Casey och klart jag förstår att människor blir sugna på kelpie, för vem kan motstå en sådan underbart härlig goding som min svarta kille.

Tack snällaste Hanna för att du körde honom och plockade en SM-pinne åt oss

Idag har jag varit på agilityträning, vilket tillhör ovanligheterna på en måndag direkt efter en tävling. Men jag hade fått en avi från posten om ett utlänskt paket hade kommit. Med andra ord hade träningsböckerna från Clean Run  kommit till Fredrika och mig. Så ingen av oss kunde väl riktigt hålla oss från att inviga boken med ett träningspass, trots att vi båda var väldigt trötta. Som ni kan se på bilden nedan är det tre olika kombinationer av en och samma bana. Idag tig vi en Novice, den enklaste av de tre.

Jag har de tidigare böckerna (gul och röd) från serien och är otroligt nöjd med dem.

Båda mina pojkar var jätte duktiga. Casey sprang kombinationen felfritt första gången. Andra gången utmanade jag honom i slalomen med att stå still medan han fick jobba sig ut mot slutet. Han visste hur banan gick och kunde inte riktigt hålla sig och stack på tionde porten. Efter några gånger gjorde han rätt och det taggade honom ordentligt. Kontaktfälten satt som en smäck, snabba och snygga.

Colten var uppe i det blå ochrätt okontrollerad. Colt har fått ett enormt sug på kontaktfältshindren, så han sög på dem några gånger innan han lyssnade på min handling. Med andra ord har jag gjort ett bra jobb med K-fälten då han fullkomligt är tokig i dem. Slalomen gjorde han ett par riktigt snabba och felfria! Han söker ingångarna bra själv. Farten försvann i hindret ju mer jag tränade, men kom upp så smått igen när jag hittade ett sätt att komma åt hans missade portar. Dirket när han missar en port går jag och visar med handen in i porten, och detta får honom att öka farten i resten av portarna. Märkligt, men det funkar. Vi fortsätter åt det hållet.

Ingen av grabbarna är direkt trötta, men det kanske inte är så konstigt när de är just nu fullt upptagna med att gnaga på Caseys vinst-ben från i lördags

Nu är Casey även Hoppchampion!

Ett cert kvar, det berömda sista certet som verkar så gott som alltid sitta hårt inne innan man till slut plockar det. Jag tänkte tanken. Men la inte så vikt på det. Sista certet får komma när det kommer. Jag hann knappt peta på nollorna och placeringarna innan certet lossnade, hehe. Gosch, 3 cert och 2 championat på 1,5 vecka. Vad hände egentligen?!

Idag har jag varit på Sydöstra Skånes BK och tävlat. Det var på vippen att jag vände hem i morse, var så trött när jag började min resa 05.00 ner mot Skåneland. Bestämde mig för att åka vidare ner. Några mil senare vaknade jag till av att jag höll på köra ner i diket. Resten av resan var jag klarvaken. Fy så otäckt det var. Hädanefter åker jag inte själv ner till tävlingar så tidigt på morgonen.

Agilityklassen började riktigt bra för min och Caseys del. Detta tar vi, tänkte jag. Lika fort tanken kom åkte jag ner från min självsäkra tanke rätt ner i diskträsket. I slutet av banan missförstod Casey totalt ett bakombyte och flickade från mig varpå han också tog närmaste hindret som kom i hans väg. Vad gör du, skrek jag på Casey. Jag blev alldeles paff. Han brukar aldrig flicka. Fick det konstaterat efter loppet att jag hade varit rätt sen i mitt bakombyte, vilket jag också misstänkte. Men flicka, Casey detta får vi nog träna på…

Lite smått surmulen efter agilityklassens lilla disk var jag rejält revanschsugen. Fick precis innan start en kommentar av speakern att slå mig in bland de redan två ledande kelparna. Och visst gjorde vi det! Med ett kanonlopp satte vi nollan och placerade oss på tredje plats. När klassen var klar hade vi halkat ner till en femte plats. Med fyra fullcertade hundar innan tog vi sista certet och Hoppchampionatet!!!

Istället för rosetter blev det cert- och championatstatyer. Väldigt oväntat. Men lika glad är jag för det. Men gladast är nog Casey över sitt pris, ett gigantiakt ben. Bättre pris tror jag knappast Casey kunde få

Extra kul är att än en gång placerade sig tre kelpies bland topp fem; Lira, Tux och Casey. Det verkar som den skånska luften har positiv inverkan på kelpieresultaten

Stort GRATTIS till Lira och Tux med mattar som gjorde finfina lopp!

Vilket flow Casey och jag är i just nu!

*nyp mig i armen*

Tack för alla gratulationer!!!

Jag har bara gått och njutit till fullo över att fått en alldeles egen agilitychampion hemma  Så länge som jag har gått och drömt om det, snart i 14 år! Det är måhända lång tid när det finns många andra som plockar det på några år med sin första hund. Nu är jag inte andra, utan just bara jag. För mig är det imponerande oavsett hur lång det det har tagit. För jag är stolt över det jag har åstadkommit, och jag är så otroligt glad för alla de år jag har ägnat mig åt agilityn. Jag har sett så mycket utveckling i sporten, har så många roliga minnen och lärt mig så mycket. Och fler år ska det bli!

Iom Casey blev agilitychampion har ett lugn kommit över mig. Jag behöver inte jaga längre. Jag har nått dit jag ville komma. Nu kan jag bara njuta över det fina arbete jag har lagt på Casey och njuta över den agilityhund han är, och som jag drömde om att få. Givetvis har jag andra mål jag vill uppnå och det finns alltid saker att lägga fokus på både i träning och tävling. Men jag har nått en viktig mental milstolpe.

Det har blivit mycket agilityträning i veckan. Hanna har kört en del med Casey eftersom hon ska tävla med honom på söndag (jag ska ju på barndop). Jag har lagt mest fokus på Colt. Han börjar få kontaktfält som jag vill ha, han jobbar för fullt över hindret och tvärnitar längast ner/ut på fälten och ställer 2 + 2.

Under ett av träningspassen råkade Colt dra upp tjuderstolpen som jag hade bundit fast honom i. Han stack till mig och efter honom hängde tjuderstolpen med. Han blev rejält rädd och bara sprang, sprang och sprang. Det blev lite smått panik bland folket som var med, och ingen lyckades få stopp på honom. Colt stannade slutligen själv intill ett stängsel. Det var en väldigt stressad Colten jag mötte, men han släppte rädslan fort. Stressen tog en stund dock att lägga sig. Jag tränade inte mycket mer med honom den kvällen. Vis av erfarenhet vet jag att han kan bli låg när han känner sig för pressad. Tack och lov satte sig inte händelsen något då han var helt som vanligt igen dagen efter på träningen! Men sätta honom i tjuderstolpe tror jag att jag låter bli hädanefter.

Augusti månad har fallit in. Alla sädesfälten börjar bli riktigt gyllengula och jag är på uppdrag att fota havrefält. Vad jag har sett så verkar havrefälten vara lite efter i mognaden mot tex havre som syns på bilden. När jag ser alla dessa gula fält påminns jag om att snart är sommaren slut och hösten med allt vad det innebär börjar krypa sig allt närmare…

Två cert på fyra dagar! Gårdagens agilitylopp gjorde vi så grymt bra! Så bra att tiden räckte till en tredje plats, med bara hundradelar efter världens bästa Tux! Wow, vilket lopp vi gjorde! Det är nästan att jag får nypa mig i armen så att jag inte tror det är en dröm.

Vilken hund jag har! Vilket team vi är!