Denna bild hittade jag när jag kollade runt mina gamla bilder. Så söta vi var då våren 2005. Minns knappt att jag hade så långt hår på den tiden.

Idag kom det till mig. När jag var ute och sprang med hundarna. Då jag insåg att detta inte kommer att fungera längre. Ni är en grupp som vet hela historian kring Colt. Jag bestämde mig för några månader sedan att bara låta honom vara hund. Inte lägga nångra direkta tävlingsambiationer, krav eller förväntingar. Bara träna och ha roligt.

Roligt har vi haft. Utvecklas gör han också. Men det fungerar inte. Colt och jag passar inte ihop. Han passar inte ihop med mitt liv och inte heller med Casey. Colt är en helt fantastisk underbar indiv, men en väldigt väldigt vek sådan. I träningssammanhang har jag lärt mig hantera den. Men i vardagen känner jag att jag inte riktigt har kontroll över den. Bara en sådan enkel sak som att ut och springa med bägge hundarna kan få Colt låg. Han låser sig i beteendet och jag kan inte riktigt bryta honom. Ofta blir hela min glädje till springpasset förstört pga detta. Det är så ofta jag ser honom ängslig och osäker och jag kan inte hjälpa honom.

Jag har inte gått i skolan länge, men har insett att jag behöver lägga väldigt mycket tid på den. All kurslitteratur är på engelska, vilket inte är min starka sida och behöver därför lägga extra tid på det. Jag känner att min ”hundtid” äts upp. Det är två kelpies jag har, två väldigt aktiva hundar som behöver mental stimulans. Jag kan ge inte båda det dom behöver.

Därför, kommer Colt flytta. Till ett hem där han är minst lika mycket älskad av en ny familj som han är av mig. Ett hem där han förhoppningsvis är mer lycklig som hund, och får den kvalitetstid han behöver. Jag är väldigt ledsen att jag inte kan ge honom det han behöver, men bland så passar man inte ihop.

Jag älskar den hunden så grymt mycket! Så visst kommer det vara hemskt att lämna bort honom, men det är för hans och mitt bästa.

Jag börjar så smått komma ikapp med mitt (bild)liv. Dock är ett gäng bröllopsbilder prio ett, så det lär dröja innan jag får upp alla albumen på fotosidan. Som för övrigt behövs göras om. Men tiden, den som jag har så mkt av *not*

Det är ganska märkligt hur ett par dagar har kastat om mina funderingar/bekymmer/oro till nästan självklarheter. Innan jag började skolan undrade hur jag skulle göra med mitt tävlande. Vilka grenar skulle jag satsa på. Hur skulle jag göra med Colts träning i lydnad och spår osv. Hur mycket ska jag tävla? Nu har jag svaret; Jag har inte tid eller råd till mer än agility, punkt. Det är rätt skönt att ha kommit till den insikten.

Det känns också väldigt bra att Casey är dubbelchampion i agilityn, jag behöver inte jaga certen. Det som jag vill jaga är de tre sista SM-pinnarna till SM 2011. Går det så går det, men jag tänker inte åka land och rike runt som jag gjorde innan. Det som kommer dock få mig att åka 30-40 mil till tävling är laget. Japp, Casey och jag ingår i ett lag tillsammans med ett gäng galna Border collies. Det var några år sedan jag deltog i ett lag så det ska bli riktigt roligt. En ny morot i tävlingsammanhang.

Colten har några tävlingar. Någon kommer jag nog hoppa. Han är så långt i från så klar som jag vill att han ska vara. Det är fortfarande en hund med mycket valp i kroppen som jag tränar med. Han behöver växa på sig, grovna och framförallt få bättre koordinationsförmåga. Hanar brukar grova på sig duktigt, men Colt verkar stå till just nu. Jag vet dock att Colts pappa var sen så jag gissar att samma är det med Colt. Mao, det kommer inte bli så mycket tävlande med honom närmaste året.

Bjuder på lite bilder från Lisa Frick-kursen (världsmästare 2009).