Nu är det bestämt!

Idag kom det till mig. När jag var ute och sprang med hundarna. Då jag insåg att detta inte kommer att fungera längre. Ni är en grupp som vet hela historian kring Colt. Jag bestämde mig för några månader sedan att bara låta honom vara hund. Inte lägga nångra direkta tävlingsambiationer, krav eller förväntingar. Bara träna och ha roligt.

Roligt har vi haft. Utvecklas gör han också. Men det fungerar inte. Colt och jag passar inte ihop. Han passar inte ihop med mitt liv och inte heller med Casey. Colt är en helt fantastisk underbar indiv, men en väldigt väldigt vek sådan. I träningssammanhang har jag lärt mig hantera den. Men i vardagen känner jag att jag inte riktigt har kontroll över den. Bara en sådan enkel sak som att ut och springa med bägge hundarna kan få Colt låg. Han låser sig i beteendet och jag kan inte riktigt bryta honom. Ofta blir hela min glädje till springpasset förstört pga detta. Det är så ofta jag ser honom ängslig och osäker och jag kan inte hjälpa honom.

Jag har inte gått i skolan länge, men har insett att jag behöver lägga väldigt mycket tid på den. All kurslitteratur är på engelska, vilket inte är min starka sida och behöver därför lägga extra tid på det. Jag känner att min ”hundtid” äts upp. Det är två kelpies jag har, två väldigt aktiva hundar som behöver mental stimulans. Jag kan ge inte båda det dom behöver.

Därför, kommer Colt flytta. Till ett hem där han är minst lika mycket älskad av en ny familj som han är av mig. Ett hem där han förhoppningsvis är mer lycklig som hund, och får den kvalitetstid han behöver. Jag är väldigt ledsen att jag inte kan ge honom det han behöver, men bland så passar man inte ihop.

Jag älskar den hunden så grymt mycket! Så visst kommer det vara hemskt att lämna bort honom, men det är för hans och mitt bästa.