Tack för alla gratulationer!!!

Jag har bara gått och njutit till fullo över att fått en alldeles egen agilitychampion hemma  Så länge som jag har gått och drömt om det, snart i 14 år! Det är måhända lång tid när det finns många andra som plockar det på några år med sin första hund. Nu är jag inte andra, utan just bara jag. För mig är det imponerande oavsett hur lång det det har tagit. För jag är stolt över det jag har åstadkommit, och jag är så otroligt glad för alla de år jag har ägnat mig åt agilityn. Jag har sett så mycket utveckling i sporten, har så många roliga minnen och lärt mig så mycket. Och fler år ska det bli!

Iom Casey blev agilitychampion har ett lugn kommit över mig. Jag behöver inte jaga längre. Jag har nått dit jag ville komma. Nu kan jag bara njuta över det fina arbete jag har lagt på Casey och njuta över den agilityhund han är, och som jag drömde om att få. Givetvis har jag andra mål jag vill uppnå och det finns alltid saker att lägga fokus på både i träning och tävling. Men jag har nått en viktig mental milstolpe.

Det har blivit mycket agilityträning i veckan. Hanna har kört en del med Casey eftersom hon ska tävla med honom på söndag (jag ska ju på barndop). Jag har lagt mest fokus på Colt. Han börjar få kontaktfält som jag vill ha, han jobbar för fullt över hindret och tvärnitar längast ner/ut på fälten och ställer 2 + 2.

Under ett av träningspassen råkade Colt dra upp tjuderstolpen som jag hade bundit fast honom i. Han stack till mig och efter honom hängde tjuderstolpen med. Han blev rejält rädd och bara sprang, sprang och sprang. Det blev lite smått panik bland folket som var med, och ingen lyckades få stopp på honom. Colt stannade slutligen själv intill ett stängsel. Det var en väldigt stressad Colten jag mötte, men han släppte rädslan fort. Stressen tog en stund dock att lägga sig. Jag tränade inte mycket mer med honom den kvällen. Vis av erfarenhet vet jag att han kan bli låg när han känner sig för pressad. Tack och lov satte sig inte händelsen något då han var helt som vanligt igen dagen efter på träningen! Men sätta honom i tjuderstolpe tror jag att jag låter bli hädanefter.

Augusti månad har fallit in. Alla sädesfälten börjar bli riktigt gyllengula och jag är på uppdrag att fota havrefält. Vad jag har sett så verkar havrefälten vara lite efter i mognaden mot tex havre som syns på bilden. När jag ser alla dessa gula fält påminns jag om att snart är sommaren slut och hösten med allt vad det innebär börjar krypa sig allt närmare…