Tack ALLA NI som har grattat både här, på facebook och irl! Det värmer verkligen! Jag svävar fortfarande på moln efter loppet i onsdags

Imorgon vankas det tävling igen. Denna gång för båda killarna. Jag hade planerat in två pass innan tävlingen, ett igår och ett idag. Dagens blev inställd pga av vädret. Regnet öser ner och det blåser som tusan. Jag får erkänna, hur kul agility än är, så är vädret inte riktigt så inbjudande att vara ute i.

Gårdagens pass hängde Linda på. Hon hade inte med sig någon egen hund utan ville insupa lite agility-snack-sällskap och erbjöd sig filma. Jättekul tyckte jag och i gengäld fick hon springa med Casey ett par varv. Vi bollade lite med armbyten i olika delar av den kombination jag hade byggt upp. Jag har märkt att jag har blivit slarvig i mina byten, något som inte märks på Casey. Men på Colt. Han är inte riktigt lika förlåtande, med all rätt.

Filmen är ett axplock av de klipp som Linda filmade på Colten. Så det ligger lite fler repetioner mellan varje klipp i filmen. Jag har även kört Casey emellan, därav de sänkta hindren i slutet. Casey tränar jag oftast på låga höjder när jag lägger fokus på min egen handling. När jag har koll på handlingen eller vill köra mer tävlingslikt åker ribborna upp. Colt får så gott som alltid hoppa på de höga höjderna. Jag har sett att han gillar det bättre. Jag är inte heller lika orolig för hans kropp som Caseys. Colt tar det lite lugnare över hindren

På filmen kan man se ett frågetecken komma. Det är en liten markering där jag undrar vad som hände. Jag märkte nämligen att han blev låg när vi sprang den gången. Vilket också syns på filmen. Förmodligen är Colt så känslig att han tar åt sig av att han vet om att han kan ha missat ett hinder. Tidigare har jag stannat honom och tagit om, men jag har märkt att han har blivit låg av detta. Nu låtsas jag att jag inte ser sådant och berömmer honom. Detta för att låsa upp hans tro om att han har gjort fel.

Colt är väldigt mån om att vara lydig och jag vill gärna att han är lite olydig Så just nu går hjärnan på högvarv på hur jag ska få upp hans mer ”ska bara…”-attityd eller motivationen att springa fortare. Jag märkte bara en sådan sak som när jag tränade med klicker att Colt tar ingen liggande belöning förren han får sitt okej, jag kan klicka hur många gånger jag vill, han ligger så lydigt still och väntar på Okej. Colt har inte heller jätte bråttom i inkallningarna till mig. Det känns som brister i grundträningen. Så idag påbörjade jag en omstart i delar av grundträningen. En sådan enkel sak som komma fort-fort-fort på sitt namn. Colt får springa mellan mig och Patrik. Vi ropar några gånger innan vi släpper iväg honom, så han att han börjar pipa och vill iväg.

Vi får se om detta kommer funka, det är i alla fall roligt att se Colt svara så positivt på det lilla jag än så länge har provat.