KORAD  LPI LPII LPIII  SE AGCH  SE AG(HOPP)CH  SE UCH  NO UCH

Cefeus Ea 

Australian kelpie har funnits med mig sedan barnsben, men bara på bild. Jag tyckte den såg fin ut och verkade vara en spännande ras. Sommaren 1999 på ungdoms-SM i Stockholm fick jag för första gången träffa en kelpie. Vi bodde tillsammans med en ung brun kelpietik och jag fascinerades av henne. En sådan skulle det en dag bli tänkte jag då. Resten är historia och numera är jag tokigt förälskad i denna lilla underbara ras.

Casey är min första kelpie, och första renrasiga med papper. Han har öppnat många nya dörrar för mig inom hundvärlden och gett mig enormt mycket nya erfarenheter. Vi har provat det mesta som jag inte har kunnat göra med mina tidigare hundar. Förutom agility har vi ägnat oss åt lydnad, spår, utställning, viltspår och lite vallning. Han har visat sig vara en trevlig representant av sin ras på flera vis. Snygg, stabil, frisk med massor av arbetsglädje. Enda grå molnet på Caseys blå himmel är den som visar att han är steril.

Casey är en mycket okomplicerad hund som infinner sig i så gott som allt. Han är framåt med en stor portion nyfikenhet på livet. Redan som liten har Casey haft ett stort naturligt föremålsintresse och älskar att både jaga efter kastade leksaker och att kampa med dem. Han har ett ganska typiskt kelpiegrepp med framtandsbett och omtag. Casey är också matfixerad och gör allt för en godisbit. När inte träning eller lek erbjuds har han inga problem att njuta av den lugna tillvaron, helst på rygg i sängen. Casey har en mycket på- och avknapp och när knappen är på så är han intensiv i allt han gör.

Det tog några år innan jag förstod mig på Casey, nu har vi blivit ett riktigt sammansvetsat team. För varje dag som går avgudar jag Casey allt mer och det med stor värme och kärlek som jag tittar på honom. Han har allt de jag vill ha hos en riktigt bra hund. Det vi har tillsammans är något unikt!

Casey har genom årens lopp dragit på sig en hel del skador som har satt stopp för fortsatt aktivitet inom agility, bruks och stora delar av lydnaden. Det är olyckligt att en så aktiv hund med huvudet i behåll inte kan använda kroppen alls i den omfattning han en gång kunde. Dock är han såpass återställd och frisk att han kan leva ett aktivt liv genom att få vara lös och springa, simma, spåra och träna sparsamt med lydnad. Hans livsvilja är det inget fel på och hans ögon lyser av energi och lycka. Det är det viktigaste för mig!