Tidningskändis(ar)

Ihelgen har Hjärtslaget ägt rum. En av Sveriges största studentfester som av anordnas ideellt av studenter i Halmstad. Enligt Hjärtslagets webbsida är syftet med Hjärtslaget att främja overallskulturen genom att ge studenter, från olika högskolor och universitet runt om i landet, möjlighet att umgås och festa ihop på samma plats under en helg. Och det är just vad det handlar om när man bär studentoverall, gemenskap och samhörighet.

Det är andra året jag är med på denna tillställning både som en patient och blodplätt. Fredagen agerade jag plätt och hjälpte till bakom baren samt stod i garderoben på en av pubarna som var på Kåren. Grymt roligt arbete och jag trivdes som fisken i vattnet. Vilket jag också fick en del beröm för, både av personal och gäster. Det gör så mycket att bara vara glad, le och göra bästa av vad som än händer. Jag kommer att jobba fler gånger på Kårpuben, speciellt nu när jag har fått ny(a) hundvakt(er) till Casey, som mer än gärna vill passa honom.

Lördagen innehöll umgänge med andra overallsklädda på Kåren. Casey var med och spred kärlek, precis som förra året. Vilken uppmärksamhet han väckte med sin egna overall/täcke.

Vi kallar ju studentoverallarna för ovve. Caseys ovve fick namnet vovve av en student på skolan förra året. Riktigt fyndigt! Jag undrar vilka hundar från andra lärosäten som har denna typ av overall, om det det ens finns någon? Hur som helst, Casey var med och minglade. Han mådde så bra och älskade verkligen all uppmärksamhet han fick!

Casey och jag i tidningarna Expressen och Hallandsposten.

Hallandsposten var även på plats. Jag var framme hos dem och hintade att de kanske skulle fotografera en hund med ovve också? Vilket de nappade på. Casey verkligen charmade fotografen med alla trick han visade upp gentemot att få godisbitar. Fotograf och journalist frågade lite om Caseys ovve, om han är med ofta på denna typ av tillställningar. Jag berättade om att han bara har varit med på tillställningar i Halmstad, då det är ganska omständigt att ha med hund när det finns människor som är allergiska och/eller hundrädda. Man vet inte hur det ser ut där man ska vara, om det är i en annan stad.

Dock brukar Casey vara med på det som anordnas inom den sektion och program jag går, det vill säga; INFO (Webbdesign, Multimediadesign, Valfritt Informatik, Nätverksdesign, IT-forensik och informationssäkerhet). Han är otroligt uppskattad av många inom INFO, och har hängt med många förfester, fester, efterfester samt andra tillställningar. Jag är så tacksam att det har gått så bra att ha med Casey. Han är så glad och social med människor och så många uppskattar honom. Som jag sa till Hallandsposten:

- Han är en vallhund av rasen australian kelpie och är väldigt social – så han gillar att vara omgiven av så här många människor, säger hon i vimlet utanför Kårhuset.

Det är riktigt, riktigt roligt att Casey (och även jag) är med för andra gången i tidningen. Första gången var i somras när en journalist från Expressen hörde av sig till mig och ville intervjua mig för ett av mina blogginlägg.
Det lönar sig att vara framåt, våga ta för sig och blogga ;)

Översta bilden kommer från Hallandsposten, de andra tre är under olika tillfällen från Hjärtslaget.

En ung Casey

Idag är Casey värsta biffen med massa självfötroende, erfarenhet och vackra kloka ögon.

Bilden ovan speglar kanske inte riktigt det han är idag ;)

Men grymt söt var han som ung!

Bollitokig knäppie!

 

Bollar hit.
Bollar dit.
Bollar överallt.
Bollar i alla storlekar.
Bara det är en boll!


Det är ingen hemlighet att Casey är en bolltokig idiot. En egenskap som jag så högt uppskattar trots olyckan. Bolltokigheten är hans ständiga motivation i träningen (ja och mat såklart…). Allt för en boll, en skitig liten boll. Tänk om vi människor var lika glada för något så enkelt, litet och rullande runt. Vad världen hade sett annorlunda ut, eller..?

I takt med tiden, när den är tidslös

Någonstans längs Fyrisån i Uppsala

 

Uppsala, staden jag flyttade i från för sju år sedan. När jag tänker på Uppsala minns jag mina första osäkra steg rätt in i vuxenlivet. Det var tufft. Flera minnen är kantade av relativt mycket smärta inombords.

Märkligt nog ler jag när jag tänker på Uppsala, och saknar staden. Jag ångrar nu i efterhand att jag inte tog tillvara på tiden bättre. Så är det nog alltid. Det är lätt att ångra att man inte gjorde saker mer, bättre och framför allt njöt av tiden. Men, alltid detta lilla ord men. Jag flyttade, jag upplevde staden, människorna, atmosfären. Det är bättre än att inte gjort det alls. En dag i framtiden kanske jag besöker staden lite mer än ett par timmar.

Lyckan att finna förlorade foton!

Två gossar från högskolan som jag fotade i somras. Foton som jag trodde var förlorade.

I somras bodde ju jag på två ställen. På vardagarna i Varberg och om helgerna i Halmstad. Jag kunde ju inte släpa med mig Ghrim (min stationära dator), så Thor (den bärbara) fick agera arbetsdator till mina foton. Alla mina foton är lagrade i Ghrim, och så vill jag också att det förblir. Brist på en extern hårddisk lade jag alla foton i Thor sålänge.Nördigt att döpa datorerna? :P

Mitt lilla system fungerade, ändå om jag tyckte det var ganska bökigt att flytta runt mappar mellan datorerna. När jag väl flyttade tillbaka till Halmstad skulle jag ordna upp sommarens minnen och röra, så att säga. Någonstans på vägen gjorde jag en miss som jag inte blev medveten förrän först senare. För någon vecka sedan skulle jag plocka fram ett album från ett fototillfället i somras, det var då jag upptäckte att fem album saknades. Jag hade troligen i flytten mellan datorerna råkat slänga dessa album. Jag var verkligen inte nöjd på mig själv under den stunden. Klant! Men det var bara att acceptera att albumen var borta och gick inte att räddas genom systemåterställning och liknande.

Men så igår, när jag gick genom massa album för hitta bilder till en powerpoint-presentation (som för övrigt kommer att bli grym),  ja vad hittade jag då. Fem söta små mappar med foton som låg i en undermapp med andra bilder. Jag har då alltså lyckats lägga dessa mappar fel. Klant ja! Men vilken lycka :D

Casey i vackra sommarsolen. En av de bilder jag trodde att jag aldrig mer skulle få se.