Idag är Casey värsta biffen med massa självfötroende, erfarenhet och vackra kloka ögon.

Bilden ovan speglar kanske inte riktigt det han är idag

Men grymt söt var han som ung!

Bollar hit.
Bollar dit.
Bollar överallt.
Bollar i alla storlekar.
Bara det är en boll!

Det är ingen hemlighet att Casey är en bolltokig idiot. En egenskap som jag så högt uppskattar trots olyckan. Bolltokigheten är hans ständiga motivation i träningen (ja och mat såklart…). Allt för en boll, en skitig liten boll. Tänk om vi människor var lika glada för något så enkelt, litet och rullande runt. Vad världen hade sett annorlunda ut, eller..?

Någonstans längs Fyrisån i Uppsala

Uppsala, staden jag flyttade i från för sju år sedan. När jag tänker på Uppsala minns jag mina första osäkra steg rätt in i vuxenlivet. Det var tufft. Flera minnen är kantade av relativt mycket smärta inombords.

Märkligt nog ler jag när jag tänker på Uppsala, och saknar staden. Jag ångrar nu i efterhand att jag inte tog tillvara på tiden bättre. Så är det nog alltid. Det är lätt att ångra att man inte gjorde saker mer, bättre och framför allt njöt av tiden. Men, alltid detta lilla ord men. Jag flyttade, jag upplevde staden, människorna, atmosfären. Det är bättre än att inte gjort det alls. En dag i framtiden kanske jag besöker staden lite mer än ett par timmar.

Två gossar från högskolan som jag fotade i somras. Foton som jag trodde var förlorade.

I somras bodde ju jag på två ställen. På vardagarna i Varberg och om helgerna i Halmstad. Jag kunde ju inte släpa med mig Ghrim (min stationära dator), så Thor (den bärbara) fick agera arbetsdator till mina foton. Alla mina foton är lagrade i Ghrim, och så vill jag också att det förblir. Brist på en extern hårddisk lade jag alla foton i Thor sålänge.Nördigt att döpa datorerna?

Mitt lilla system fungerade, ändå om jag tyckte det var ganska bökigt att flytta runt mappar mellan datorerna. När jag väl flyttade tillbaka till Halmstad skulle jag ordna upp sommarens minnen och röra, så att säga. Någonstans på vägen gjorde jag en miss som jag inte blev medveten förrän först senare. För någon vecka sedan skulle jag plocka fram ett album från ett fototillfället i somras, det var då jag upptäckte att fem album saknades. Jag hade troligen i flytten mellan datorerna råkat slänga dessa album. Jag var verkligen inte nöjd på mig själv under den stunden. Klant! Men det var bara att acceptera att albumen var borta och gick inte att räddas genom systemåterställning och liknande.

Men så igår, när jag gick genom massa album för hitta bilder till en powerpoint-presentation (som för övrigt kommer att bli grym),  ja vad hittade jag då. Fem söta små mappar med foton som låg i en undermapp med andra bilder. Jag har då alltså lyckats lägga dessa mappar fel. Klant ja! Men vilken lycka

Casey i vackra sommarsolen. En av de bilder jag trodde att jag aldrig mer skulle få se.

Världens bästa Casey fyller 7 år idag. Om två månader har han och jag levt ihop lika länge. Mer livsglad och lycklig sjuåring tror jag man får leta efter faktiskt. Bilderna ovan är tagna i lördags på Västra Stranden i Halmstad. Casey har hittat en kvarglömd frisbee som han roar sig kungligt med. Casey må ha precis passerat sin bästa ålder på papper. I hjärtat är han, har alltid varit, kommer alltid vara; Ung!

”Den där är inte gammal va?” eller ”Hur gammal är den där valpen?”

”Valpen är 7 år gammal.”