Min hund, mina gråa hårstrån, mitt liv. Ja, mitt allt.

Det är vad du är Casey. Knäppa underbara hund.

När vi är som bäst, 24/7.

Wohoo! Äntligen lite sol. Vad gör man då? Jo, man tar med hund, kamera och något roligt att roa sig med (för hunden alltså), och passar på att trycka av lite bilder för att föreviga denna sköna höstdag. En höstdag som lika gärna kunde ha varit en sommardag om det inte vore för att löven börjar skifta i mer röda och orange kulörer. Det måste vara den bästa perioden på året att fota, med alla dessa varma härliga nyanser i naturen. För ska jag erkänna, så är sommarens alla gröna nyanser ganska uttjatade…

Casey var hur glad som helst över att få leka med sin gamla träningstrasa. Men det som small högre var en fotboll och slutligen fann han det som till min stora förtret han ville leka med allra mest. Det föremål som står för symbol av Caseys förlamning. Imorgon får ni veta mer…

Casey kan verkligen charma sin omgivning. Ibland undrar jag verkligen hur han faktiskt bär sig åt. Jag kan tycka han är smått olydig och väldans burdus mot människor när han ska hälsa. Men ändå så får han så många att tycka om honom, även hundrädda. Jag tycker det är fascinerande, och ganska otroligt. Men kanske är det så att han får andra att känna sig speciella, utvalda. Kanske beror det på att han har som hund väldigt stor personlighet.

Jag kan inte sätta ord på vad Casey egentligen gör, men en bild säger väl mer än tusen ord?

Slutet av mars nästa år kommer det vara ett år sedan Casey blev förlamad. Jag undrar hur han kommer vara då med tanke på hur han är idag. Det har nu gått fem månader och han rör sig faktiskt riktigt bra. Hans olika gångarter ser nästintill rena ut och han har musklat på sig ordentligt nu. Det är när han börjar bli trött som man ser att något inte stämmer, då han börjar halta med ena bakbenet. Idag tog vi första joggingturen tillsammans, sammanlagt sprang vi 1 km. Inte mycket för världen, men ett otroligt stort steg för Caseys utveckling att komma tillbaka som en fullt normal hund med mer aktivt liv. Duktiga fina Casey som kämpar så! <3

Kan man se mer nöjd ut än vad Casey gör på denna bild? Nä, jag tror knappast det

Jag vet inte HUR många sådana här bilder jag har tagit min svarta gosse genom åren. Jag tycks aldrig tröttna, och nu är det extra speciellt att ta dem då bilderna skvallrar om att Casey going strong efter skadan. Han kan röra sig relativt obehindrat i vattnet och får leka (nästan) hur mycket som helst. Det bästa han vet är ju att få springa efter leksaker, vilket han får göra i vattnet