Det är ganska märkligt hur ett par dagar har kastat om mina funderingar/bekymmer/oro till nästan självklarheter. Innan jag började skolan undrade hur jag skulle göra med mitt tävlande. Vilka grenar skulle jag satsa på. Hur skulle jag göra med Colts träning i lydnad och spår osv. Hur mycket ska jag tävla? Nu har jag svaret; Jag har inte tid eller råd till mer än agility, punkt. Det är rätt skönt att ha kommit till den insikten.

Det känns också väldigt bra att Casey är dubbelchampion i agilityn, jag behöver inte jaga certen. Det som jag vill jaga är de tre sista SM-pinnarna till SM 2011. Går det så går det, men jag tänker inte åka land och rike runt som jag gjorde innan. Det som kommer dock få mig att åka 30-40 mil till tävling är laget. Japp, Casey och jag ingår i ett lag tillsammans med ett gäng galna Border collies. Det var några år sedan jag deltog i ett lag så det ska bli riktigt roligt. En ny morot i tävlingsammanhang.

Colten har några tävlingar. Någon kommer jag nog hoppa. Han är så långt i från så klar som jag vill att han ska vara. Det är fortfarande en hund med mycket valp i kroppen som jag tränar med. Han behöver växa på sig, grovna och framförallt få bättre koordinationsförmåga. Hanar brukar grova på sig duktigt, men Colt verkar stå till just nu. Jag vet dock att Colts pappa var sen så jag gissar att samma är det med Colt. Mao, det kommer inte bli så mycket tävlande med honom närmaste året.

Bjuder på lite bilder från Lisa Frick-kursen (världsmästare 2009).

Idag upptäckte Colt charmen att kasta sig ut i vattnet. Han fick en liten knuff till hjälp, vilket husse inte tyckte alls var så snällt av mig. Ibland behöver man en knuff i rätt riktning för att kunna gå vidare i utvecklingen. Idag fick Colt det, bokstavligen Bilden visar en av de gånger han kastar sig i vind för våg.

Foto: Anna Nilsson