Det är svårt att tro att bilden togs bara för ett par dagar sedan, när jag nu ser utom genom fönstret och tittar på hur vindarna kastar omkring allt i sin väg. Det är bara grått, grått och grått. Typiskt höst (o)väder helt enkelt. Jag sitter mitt uppe i mina studier. Det är böcker överallt, kladdiga anteckningar som ska tydas och renskrivas samt presentationer både på papper och muntligt som skall skrivas och förberedas. Jag flyr en stund i taget med annat i tankarna. Med mina egna små projekt. Bloggen är ständigt återkommande i tankarna. Jag har så mycket att göra med den, så mycket jag vill göra. Men. Tid?

Ett nytt projekt jag har på gång är en tavla. En rosett-tavla. Caseys alla vinstrosetter skall ramas in, på ett mycket fiffigt sätt. Hoppas jag. Men det innebär också att när denna idé är fullbordad kommer jag aldrig kunna ångra mig. Jag kan inte ens ångra mig nu, när första stegen in i genomförandet har påbörjats. Det innebär nämligen att omforma (läs förstöra) rosetterna för att passa in i den tavla som ännu inte har införskaffats. Ni kommer få se. Snart…

Det verkar vara mer regel än undantag att den egna hälsan försämras såhär års. Jag kanske tillhör undantaget? För känner jag efter nog, riktigt extra noga, kan jag känna ett uns av försämring. Men då måste jag verkligen känna efter. Den där känslan av tomhet. Höstdepression. Den har återkommit varje år. I år tror jag faktiskt bli annorlunda. Jag har hittat så mycket glädje att fylla i min vardag att tomheten får inte plats. Sorry tomheten. Men så är det. Känn dig dissad!

Varför annorlunda nu?

Ett par kloka ord sade en ung herre till mig inte för så länge sedan:

”Ord är makt”

Ja..!

Även i tankarna. Där har ni svaret.