Min hund, mina gråa hårstrån, mitt liv. Ja, mitt allt.

Det är vad du är Casey. Knäppa underbara hund.

När vi är som bäst, 24/7.

Bilden säger nog allt

Vilken helg, den har gått i fotograferandes tecken. Jag har inte gjort något annat än fotat, vilket har varit så roligt. Nu väntar ett X antal timmar med redigering av de bästa bilderna. Kul!

Casey har varit med på mycket under helgen. Hans kropp är tanig och ganska svag, men hans vilja ser till att kroppen jobbar och orkar mer hela tiden. Hans bottenlösa glädje till livet är verkligen ett lyckopiller för mig. Det går nästan inte att vara annat än glad tillsammans med honom. Dock har han sina stunder som jag önskade han kunde ta mer hänsyn till sin kropp. Som idag när han kastade sig ut från bilen, slog i sitt ena knä och gick på tre ben. Som jag har sagt förr och tål att sägas igen, det är för mycket hjärna till den kroppen. Tack och lov så gick Casey på sina fyra ben efter en stund. Positivt är väl att det knä han slog i är på det ben som han fortfarande inte har 100 % känsel på. Smärta kan han känna i alla fall.

Min lilla svara gosse är understimulerad vilket har gett sig uttryck i att han plockar upp saker i marken och börjar leka med. Alltså mer än vanligt. I dag när vi var på Tylösand hittade Casey såklart en pinne av större modell och skulle promt ha och leka med. Det var ganska sött, och han var väldigt nöjd att få tugga och lattja runt med den. Igår var Casey med i skogen under tiden jag fotograferade en labbe i apporteringsarbete. Vad Casey skällde och ylade varje gång labbens husse skickade igen hunden. Casey ville ju också vara med. Jag la ett mini-mini spår på 20 meter som bara fick ligga i några minuter. Hm…det blev väl knappast ett spår efter som det låg så kort. Nåväl, Casey fick jobba lite med nosen och jäklar vad han var gasad. Fort fort fort skulle det gå. Vilken lycka sedan när han fann den lånade leksak som han lämnade så fint till mig och fick en godisbit. Casey BEHÖVER verkligen få träna. MEN! Tre veckors vila var det, så…tålamod.

Det har som sagt blivit massor av bilder, ovanligt nog väldigt lite på Casey. Det har mest blivit människor, labben Sisu och fotboll. Numera är det inte bara Casey som är fotomodell, utan han har fått konkurrens, av självaste matte

Ni trodde väl inte att han hade fått konkurrens av en annan hund, typ en liten valp som ny familjemedlem. Då trodde ni fel

Nya bilden under Om mig

En favorit

Sötaste Casey sitter och myser