Detta blir sista inlägget i Thailand, om några timmar bär det av till Bangkok och flyget. Dagen här har ägnats större delen åt skolarbete, solande, hjälpa pappa med tekniska detaljer och packa ihop allt. Jag har lyckats fylla upp min stackars laptop med 5361 bilder under de tre veckorna jag har varit här. Det kommer ta en stund att gå genom dem och välja ut det bästa.

Så…istället för visa en del av Thailand från mina bilder plockar jag fram det jag har fått från pappa. Två foton från när jag praktiserade som lärare i Erawan Cave, en av de mest oväntade och roligaste upplevelserna.

Foto: Lennart Olsson

Såhär tillbringade jag större delen av min söndag, min sista hela dag i Thailand. Dock inte så mycket i solstolen som bilden till synes, men på en helt underbar strand. Stranden tillhör det militära som vi utländska turister numera får besöka. Jag har varit på två stränder som militären har hand om, samt stränder som de inte ansvarar för. Det är skillnad. De förstnämnda är välskötta, rena och relativt tomma på utländska turister. De andra är mer fyllda med både utlänningar och skräp.

Dagens strand fann vi strax utanför Sattahip på väg mot Pattya. En strand som såg ut att vara tagen direkt från resekatalogen med underbar utsikt över landskapet innehållande kullar och berg i bakgrunden, turkost vatten och nästintill vit strand. Perfekt dag att avsluta semestern på.

Jag känner mig verkligen utvilad och redo att komma hem till Sverige. Att ta tag i allt där hemma. Det ska bli roligt att komma hem till gråa Sverige igen. Detta har varit en mycket välbehövlig avstickare för mig. Ladda upp batterierna och fylla på med D-vitamin samt få umgås med pappa. Det är alltid intressant, roligt och inspirerade att umgås med honom och Pa. I mångt och mycket är vi lika trots att vi vid första anblick av vad som kan börja diskussion inte tycker det. Vi pratar faktiskt ofta om samma saker, men med 50 års skillnad av kunskap, erfarenhet, syn samt olika termer på samma saker. Mig brukar man sällan vinna över i diskussioner, så envis som jag är. Men jag har mött min överman i pappa, och det är ju inte så konstigt när det är honom jag brås på

Tack världens bästa pappa för denna resa!

Wow! Konsten att kunna shoppa som en riktig kvinna. Det är nästan att jag tror att jag besitter med den. Idag gjorde jag sista utflykten bland de olika shoppingcentrum i Pattaya. Jag var gruvligt trött på det redan innan dagens start. Men det var ett par saker jag ville köpa som inte hade blivit av. Jag hittade inte någon ny kameraväska för ett vettigt pris, och tur var nog det…

Jag har gjort en liten inventering på det jag har köpt, så att säga. Shit vad mycket saker det har blivit på tre veckor. Jag har redan konstaterat att jag kommer omöjligen få med mig allt hem. Dels för att resväskan är för liten och packningen är med största sannolikhet för tung.

Här kommer listan och bilder.

Kläder & skor: 2 ”thaiklänningar” (modell lång), 1 bikini, 2 par shorts, 3 sjalar/halsdukar, 1 par jeans, 2 linnen, 2 behåar, 2 par trosor, 5 olika tröjor med något längre ärm än t-shirt, 1 klänning, 3 par skor och 1 hatt.

Allt möjligt: 1 objektiv, 2 filter, 1 reflexskärm, 2 väskor, 1 mobil, 1 vattenflaska, 1 solglasögon, 1 anteckningsblock, 1 film (Red Dog), 1 hopprep, 2 par skosnören, 2 souvenirer (tuk-tuk, rökelsehållare), 4 karbinhakar, 2 pennor, 2 set pinnar, 1 set nyckelringar, 3 småväckor, 5 plastfickor, modell mini, 2 tygmärken och 2 set säkerhetsnålar.

Skönhet & sånt: 1 ögonskugga, 1 silverarmband, 2 nagellack, 2 deodorant, 2 diadem, 1 nagelsax, 1 pincett, 1 sminksett, 6 par örhängen, 1 ask med fack, 2 solskyddskräm, 3 lotion, 2 schampo, 1 balsam, 1 hårvax, 1 after sun, 2 scrub, och 1 okänd salva.

Det som är överstruket är sådant som får stanna kvar i Thailand. Så har vi två thaimassage (och ansiktsmasage), en manikyr och två klippningar på listan av så kallad shopping

Avslutar inlägget med en bild på mig från Walking Street. Glad tjej med områdets mest rosa (?) drink samt med en ny riktigt fin frisyr. Men det krävdes två klippningar på två olika salonger innan det blev bra och jag var nöjd. Det är inte första gången jag klipper mig två gånger på samma dag. Jag tycks råka ut för de mest märkliga frisörupplevelser.

Det är fem dagar kvar innan avresa. Innan vardagen börjar igen. Bara för några timmar sedan insåg jag just detta, och tankarna har snurrat igång ordentligt hos mig. Det är så många trådar som ska plockas upp igen. Så mycket som ska göras. Det är dags att ta tag i planeringen, livet, vardagen, ja allt som tillhör mitt vanliga liv. Jag ser faktiskt fram emot det. Ser fram emot att få tillbaka min vardag. Dock har vardagen sin baksida och det är den inneboende stress som den framkallar hos mig. Det innebär hög tankeverksamhet, oro och svårigheter att sova om nätterna. Det var ju inte så länge sedan jag konstaterade att för mycket är det ytterst nödvändigt att få regelbunden sömn. Annars fungerar inte jag eller mitt liv. Men tyvärr så har sömnlösheten redan börjat här, halva natten har gått. En thailändsk natt.

Dock har vistelsen i Thailand fått mig att koppla bort stora delar av mitt svenska liv de första två veckorna. Något som har varit välbehövligt. Jag har verkligen behövt distans och en paus från mitt vardagliga jag. Det enda som jag har haft över mig är en uppsats som jag tillsammans med mina två gruppkamrater skall ha skrivit klart innan 9:e januari. Innan jag reste samlade jag ihop lämpliga artiklar till uppsatsen och hade klart för mig vad som skulle skrivas. Det ordnar sig tänkte jag. Jag kommer lägga ner liten stund varje på dag på uppsatsen. Sure…

Jag satt två kvällar i början av semestern. Sedan har det varit dåligt med plugg fram till för några dagar sedan. Jag började bli stressad och satte igång ordentligt med skrivandet. På tre dagar lyckades jag faktiskt åstadkomma en hel del och nu kan jag känna mig lite mer lugn. Jobbar bäst under press sägs det.

Pappa påpekade för mig att efter cirka 10 dagar skulle en eventuell hemlängtan komma. Det gjorde den också. Den kröp fram, exploderade en stund för att sedan krypa tillbaka. Dock har denna hemlängtan dämpats en aning tack vara de sociala medier som jag kunde nyttja för att kunna få kontakt med Sverige och vännerna. Det har varit skönt att bara få vara vanliga Sofia och tjöta av sig på nätet om saker som inte tillhör semestern utan om det som komma skall, eller annat av intresse.

Mycket som jag tänker på är vad jag behöver planera, strukturera upp. Främst gäller det skolan.  Ny läsperiod börjar innehållande nya kurser, bland annat distanskurser.  Ett B-projekt ska börjas planeras och genomföras. Redan här inser jag att det krävs planering över hur prioretera tiden. Jag ska dessutom få struktur på min träning igen. Tack vare Nicklas har jag fått kontakt med en professionell kost- och träningsrådgivare. Inte en dag för sent! Tid till Casey ska också läggas. Jag har faktiskt tänkt ta upp viltspårningen igen.

Jag ska även ta tag framtiden, vilket innebär att söka sommarjobb. Jag har funderingar på att faktiskt plugga under sommaren. Men jag vet också hur skönt det är att få koppla bort huvudet från skolan. Dock finns ett tredje alternativ som lockar och det är ett erbjudande jag har fått av pappa. Det innebär ett tungt arbete ute, men ger bra utbetalning. En sådan som kan förhoppnings finansera en del av resan till Australien nästa sommar.

En längtan har tillkommit starkt sista tiden, lite till min förtret faktiskt. Det är längtan efter en till hund, en kelpie. Jag har alltid haft bra koll på kommande kombinationer och kelpievärlden, men nu börjar jag titta lite extra. Tyvärr, hur stark längtan än är så har jag verkligen inte tid eller plats för en till hund. Speciellt inte när jag kanske behöver ta ner Billie till Halmstad. Hans tillstånd har ändrats och han sover mer än vanligt. Med allt för många tråkiga erfarenheter i bagaget med min mor vill jag ha uppsikt över min gamle man, som fyller 13 år i maj.

Ett sätt att dämpa den längtan är att få åtminstonde umgås med fler kelpies samt fylla på kelpiegalleriet. Jag har möjlighet att åka till World Dog Show i Österrike i maj tillsammans med en kelpieuppfödare från Danmark. Dock finns det en risk att de krockar med kelpiespecialen där jag har lovat bort mig att vara figurant på MH. Varför måste roliga saker ständigt krocka??? Jag vil så otroligt gärna åka till WDS. Det innebär nämligen att jag får träffa kelpies från andra länder och hundar som jag troligen aldrig skulle få träffa i Sverige. Vill, vill, vill!

Nu har jag fått skriva av lite av det jag har tänkt på. Fem dagar återstår av Thailans, som sagt. Jag ska verkligen se till att njuta av dessa fem dagar nu!

Tillbaka i Sattahip efter 14 timmar på vägarna från Erawan. Galet vad 70 mil kan ta lång tid att köra/åka. Men med trafikstockningar, olyckor och människor som absolut inte har någon som helst trafikvett så tar det tid. Gah! Jag var bra arg ett par stunder över hur vissa körde bil. Mer om det kommer vid senare tillfälle.

När vi var uppe i Erawan Cave besökte vi Buddhan som finns i berget. För att komma närmare statyn och även se berget invändigt får man gå 611 trappor upp. Det gjorde både pappa o jag, skillnaden var att jag gjorde det två gånger och en aning snabbare Det här med trappor kan jag efter mina år som brevbärare. Lite träningsvärk hade jag dagen efter, men kanske inte så konstigt när jag inte har fått träna på en vecka och sammanlagt tog jag 2444  steg, räknat både upp och ner. Samt att det blev ett gäng trappsteg till inne i berget också.

Som jag saknar att träna! Jag har inte riktigt kunna röra mig så mycket som jag vill pga såret jag har under tån. Den gör ont vid högre belastning. Men på hotellet vi bodde på strax utanför Erawan fanns det en pool. Det blev mellan 1 – 2 km varje dag. Riktigt skönt att få lite motion i alla fall.