Nu så! Colt har gjort sin officiella agilitydebut, 18 månader och 6 dagar gammal. Med andra ord helt enligt reglerna i ålder

Jag har gått från att tävla med en hund till två, plus att jag körde bonuslopp med en tredje hund. Puh! Det är skillnad att springa 2 lopp och 5 lopp. Jag körde Casey i vanlig ordning. Det blev inte mycket resultat att skryta med. I agilityklassen blev det slalomstrul och i hoppklassen stack han under däcket som var första hindret. Han gjorde sitt bästa och förutom däckdisken så gjorde han ett mycket fint lopp i hoppklass. Det hindret strulade för många hundar i alla klasserna. Casey kändes en aning stel i kroppen idag. Han hade en mycket aktiv dag igår som tog mer än vad jag trodde.

Jag fick äran att springa med Kiwi i agilityklassen. En femma på balansen på ett annars bra lopp. Hon påminner mig om Billie som jag tävlade med en gång i tiden. Mycket närarbete och hela tiden vara på med rösten. Skillnaden är att Kiwi är mer lyhörd, snabbare och drar bättre på hindren.

Colt, precis som Casey hade också fått sig en cykeltur på 8 km igår. Men han var föga trött eller stel, utan på sitt vanliga humör plus mer därtill. Colten tycks återhämta sig otroligt snabbt från det mesta. Ekonomisk kille som vet hur han ska spara på energin.

Debutloppet var jag inte så värst nervös, mer oroad över däcket som första hindret. Han har tränat på det förr, men detta däck såg väldigt annorlunda ut. 10 fel i hoppklass blev det. Han skötte sig finfint!

Colts andra lopp, agilityklass blev det en märklig disk. Jag tappade mitt armband vilket Colt såg och plockade upp i farten. Disk! Han bjöd på många förvånade miner och skratt. Gullunge! Loppet för övrigt hade gett tio fel.

Det var riktigt KUL att köra klass 1 igen. Jag har saknat den klassen och ser fram emot att avancera uppåt i en lagom takt med Colten. Eftersom jag vet att Colt idag inte har en fart som är väldigt snabb och kan slåss mot de riktigt snabba hundarna, har jag heller inget att förvänta. Detta gör att jag känner mig lugn och behaglig när jag kör, inte ett dugg nervös. Vilket är faktiskt väldigt skönt. Jag tror att Colten kommer bli en väldigt behaglig hund att tävla agility med. Vi får se hur rätt jag kommer att ha. Kanske växer hornen ut ur pannan på honom ju mer han får tävla.

Jag åkte upp med Pinnea & CO, god mat roligt sällskap och bra väder. Kan det bli bättre?! (Ja, mer resultat) 

STORT GRATTIS till Linnea som plockade första agilitypinnen med Samm!