…Det brukar jag associera med killar som ska ha den senaste tekniken. Det kan vara allt från mobiler, spel till komponenter i datorn eller någon pryl som jag inte ens vet vad det har för syfte. De har full koll på varenda detalj, hur de används och så vidare. Jag vill påstå att jag motsvarar mannens prylnördighet som den inbitna hundmänniska jag är. Snacka om att krångla till det. Det hade ju lättare att skriva; jag är en riktig prylnörd när det kommer till hundsaker. Varför vara så omständlig? Bara för att jag kan.

Jag är kanske ingen eldsjäl inom just spårning, men där har jag verkligen provat mig fram då jag har insett betydelsen av att ha bra och framför allt rätt produkter som passar bäst för mig och min hund. När jag inledde min och Caseys karriär som bruksekipage, började jag med rött, inte för att färgen har betydelse, men som sagt, hund-prylnörd…

Hur som helst började jag med en vanlig plastlina. Enkel att hålla ren tänkte jag. Nackdelen med den var att den inte gick att hålla i, utan gled mig ur händerna så fort den var lite blöt. Casey som dessutom på unga dar hade ordentligt drag i linan, krävdes det ett stadigt tag om linan. Så den fick jag slopa ganska omgående.

Nästa lina jag provade var en vad jag tror heter gjuten spårlina (rätta mig om jag har fel). Innehåller en bomullslina som är plastad med någon typ av polyester. Denna var grym i handen, brände knappt och gled bra i skogen under mer fuktiga väder. MEN! Den var hopplös att använda på sommaren då materialet tenderade att fasta runt träden. Tvärstopp tog det. Något som var otroligt störande för både mig och Casey i spårarbetet.

Jag provade bomullslina också, men den både trasslade och brände i händerna. Till slut hittade jag en s.k. elbogen-lina eller SBK-lina som den också kallas. En lina som var bra att hålla i, gled fint i allt snår oavsett väder, trasselfri samt lätt att tvätta rent. Dessutom fanns det en markering man kunde känna efter 10 meter, antingen förstärkt med tejp eller att linan övergick i en annan tjocklek.

Min röda SBK-lina hittade jag av en slump på Stockholmsmässan och den hängde med några år tills jag fick för mig att byta färg på min utrustning. Linan gav jag bort till en klubbkamrat och jag körde in på babyblått. Jag insåg att det inte var riktigt min färg…

För ett tag sedan insåg jag att jag behövde nya stövlar och ville köpa ett par som både var snygga och funktionella. Skulle jag ändå köpa ett par stövlar för en redig slant så kunde jag lika gärna ta en färg som skrek uppmärksamhet ute i skogen. Jag tittade på rött och orange, men ville ha verkligen något som stack ut. Det blev gult…GULT?! Jag vet inte hur det egentligen är. Om gult är lika fult som det rimmar, eller om det är snyggt. I min mening tycker jag det blev riktigt grymt coolt. Stövlarna jag köpte blev ett par; Hunter (Original Gloss Vintage Yellow).

När nya stövlar hade köpts in kunde jag lika gärna byta ut delar av min träningsutrustning i samma kulör. Dock var det inte så enkelt att hitta rätt typ av gul lina av rätt modell. Men med rätt ord på Google, kan man hitta allt. Linan har jag specialbeställt på Vildmannen. Linan har en hake i min smak, är 6mm tjock ända fram till 10 meter, de sista 5 metrarna blir den tjockare (tror det är 8 eller 10mm). Precis så som jag vill ha den.

När det kommer till selar, är det en heeeelt annan historia som jag tar en annan gång. Men den bytte jag inte ut. Caseys svarta Trixie-sele (y-sele) är perfekt för honom och det känns dumt att byta ut något som fungerar så bra. Det fick istället bli lite gult brodyr med Caseys namn.

Ironiskt nog, lagom när jag fick hem alla prylarna kom snön och minusgraderna. Så mina viltspårsplaner har jag fått lägga på is ett tag tills åtminstone det som ska likna snö är borta.

Hur som helst. Jag har fått en award av Malin. Hennes motivering verkligen berörde mig. Det hon skriver om min blogg också det jag också vill förmedla. Tack Malin!

Malins motivering:

”Den femte awarden vill jag ge till bloggen Boggas. En blogg om kärleken till sin hund. Jag blir så glad av att läsa om engagemanget och omtanken denna tjej lägger ned på sin hund. Hon bjuder på sig själv och delar med sig av tankar och upplevelser och vackra bilder. Man får ta del av hennes och hennes hund jobbiga resa från en olycka till successiv förbättring. Gripande och läsvärt och vad som ser ut att bli, en solskenshistoria med lycklig fortsättning.”

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder käraste och awarden utdelas endast till bloggar som har färre än 200 följare/prenumeranter. När man får utmärkelsen ska man göra följande:

1. Tacka den som gett till utmärkelsen och länka.
2. Skriv ner fem bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem, och förhoppningsvis ger de ytterligare fem bloggare en award via sin egen blogg.

Jag följer en del bloggar, men alla över 200 följare. Därför låter jag denna awarden stanna på mitt håll.

Det finns några foton från Thailand som har varit jobbiga att se på, än värre att redigera. Det är dem på hundarna jag träffade vid en av stränderna längs Sattahip. Utsötta, herrelösa, magra och riktigt, riktigt eländiga. Några av dem var vid gott mod och ville gärna komma fram och hälsa. Jag höll avstånd pga hur de såg ut och kunde tänkas ha, ohyra och sjukdomar. Det är inga bilder som man kanske visar från en trevlig semester. Men det är bilder som vittnar som en del gatuhundars vardag i Thailand.

Minns ni denna bild?

Jag tog den i mars förra året och var så otroligt nöjd över att jag hade hittat precis DE där prickiga muggarna jag hade ett tag letat efter. De används flitigt här hemma när jag dricker kaffe. I samma serie har jag även numera en stor klassisk temugg (tyvärr ingen bild på, ännu). Nu är det så att jag är en trevlig prick och gillar färg så ytterligare lite mer prickigt har det blivit i samlingen för att sätta lite extra färg i min tillvaro.

Dessa två muggar med tillhörande kaffeburk har jag köpt på Clas Olhson för att ha i skolan tillsammans med en av mina gruppkamrater i B-projektet. Vi båda bor mer eller mindre på skolan emellanåt, så vad vore inte väldigt trevligt (och charmigt) med färgglada muggar att unna sig lite gott kaffe i?!

Två av burkarna på bilden ovanför har jag visat innan, nu har det även tillkommit ytterligare en i samlingen.  Den med stjärnorna. Emma Bridgewater har en uppsjö av produkter med dessa mönster för den som gillar dem. Jag är så nöjd med bara burkarna, som det finns fler varianter av, så som röda stjärn-dots, flerfärgade hjärt-dots. Något att drömma vidare om till samlingen

Jag är otroligt förtjust i att blanda gammalt med nytt inredningsmässigt. Moderna möbler med gammal typ av broderade gardiner osv. Hela vintagestilen är ju rent generellt inne inom heminredning, på gott och ont. Det positiva är att det är lättare att hitta vintages-saker. Det negativa är att det utnyttjas och alla produkter kostar mer än vad de är värda, även i när de säljs som secondhand-produkter. Men ibland kan man fynda så länge man har lite is i magen och väntar på rätt tillfälle att köpa den produkt man vill ha, eller kan tänkas passa. Dessutom ska man bestämma vad man är beredd att betala och hålla sig kring det priset.

På IKEA finns det klassiska syltburkarna som jag gillar (och har en hel uppsättning av), med lite modern touch. De tre på bilden är dock inte från IKEA, utan de har hängt med mig nu några år. Var jag har köpt dem, minns jag inte i dagsläget. Jag har piffat till burkarna med namnlappar med vintagestil. Lapparna samt snöre är köpt på Panduro.