En skittävling, helt enkelt

Sometimes you win, sometimes you learn.

Det ligger något i det citatet. Helgens tävling blev ett stående exempel. Det gick käpprätt åt helvete. Jag kan inte minnas när, eller om ens det någonsin har gått så dåligt för oss på en tävling. Men jag lärde mig på det.

Först tänkte jag bara släppa hela tävlingen, gräva ner den i minnet, glömma och gå vidare. Men jag vill visa genom mina ord, att man kan berätta på sociala medier om dåliga tävlingar också. Det är så lätt att man enbart visa omvärlden när det går bra, inte när det går dåligt. Tror det är bra att visa båda delar.

I helgen var jag och tävlade Nose Work klass 2 (TSM) med Glenn. Det var en tävling ca 15 mil hemifrån och för oss ett känt tävlingsområde. Vi hade tävlat där innan med meriterande resultat.

Min grupp började med fordsök efterföljt av utomhussök. Det var två släp och Glenn fann första gömman överraskande snabbt, men markerade - för att vara honom - väldigt otydligt. Jag blev osäker och bad honom visa igen. Då markerade han tydligare. Därefter gick söket trögt. Han sökte och sökte, men jag upplevde att han inte sökte så värst distinkt som han annars brukar göra. Han markerade till slut, på en störningsdoft. Jag blev först förvånad, men när jag fick veta måldoftens placering kunde jag förstå att Glenn markerade som han gjorde. Han kände säkert måldoften i närheten, men orkade inte jobba sig fram till källan av doften.

Domaren ställde frågan om jag ville ha feedback. Jag sade nej. Ett klokt beslut så här i efterhand, med tanke på hur tävlingen fortskred för oss.

Utomhussöket låg i en backe innehållandes mest gräsmatta och lite uppstickande bergskanter. Ett område som skulle kunna uppmana både det ena och andra. För Glenns del sökte han fint genom området, hittade båda gömmorna, men han slog till överraskande med krafsande som markering. Överraskande, men egentligen inte så förvånande. Placeringen av gömman låg i en naturlig miljö som säkert kunde trigga hundens naturliga beteenden, som bland annat krafsa för att få fram doften bättre. Det har bara inte hänt att Glenn har gjort det i träning. Men jag har sett honom göra det i andra sammanhang. Intressant hur lätt en instinkt tar över.

Behållarsöket var näst på tur efter en del väntan. En mängd mindre behållare. Jag skickade in Glenn och styrde snabbt upp honom. En metod jag brukar göra för han ska söka på behållarna och inte i hela miljön. Jag upplevde honom seg, precis som på fordonsöket. Han hittade relativt sent första gömman, men inte andra. Jag drog på en felmarkering.

Domaren berömde min duktiga hund. Men resten av feedbacken upplevde jag som total sågning av mitt sätt att söka med min hund: för kort koppel, styr, påvisar så pass mycket att det stör min hund. Jag avbröt domaren, jag ville inte höra mer.
För jag höll inte med henne. Att bli så ifrågasatt var jag inte beredd på. Inget jag heller ville. Jag tävlar för min egen skull, inte höra andras ifrågasättande ord utifrån vad de har sett under knappt 1,5 minut av min hund och mig. Domaren hade ingen aning om hur tidigare sök hade gått, om min hunds allmänna tillstånd eller varför jag valde den sökmetod som jag gjorde. Nej, jag var inte nöjd. Avslutade hela med att säga att jag är trots allt nöjd med söket, för vi gjorde båda vårt bästa utifrån de förutsättningar vi hade där och då.

Lagom upprörd kastades jag in i nästa sök, inomhussöket. Glenn sökte, visade intresse för ett område tre gånger. Men ingen markering. Jag valde att bryta Glenn, i båda rummen. Jag kände inte igen min hund. Han sökte, men inte alls som han brukade. Han sökte till och med ögonkontakt med både mig och domaren under söken. Jag var nära tårarna, det var många dåliga intryck som hade skett på kort tid. Dessutom ovanan att Glenn inte var som han brukade gjorde inte saken bättre. 

Så här i efterhand har jag insett att jag uppskattade den första domarens fråga:

Vill du ha feedback?

Hon gav mig valet att höra hennes bild av vårt sökarbete. Hon gav mig möjligheten av stanna kvar i min tävlingsbubbla eller stiga ur den. Hon gav mig helt enkelt valet!

Jag har tävlat för samma domare på tidigare tävlingar och domaren har då sagt att hon ser min hund bara under några minuter och kan därför inte säga mer utifrån hennes perspektiv och vad hon ser där och då, som kanske inte är hur min hund brukar vara. Jag tyckte hennes argument vad bra redan då, nu uppskattar jag den än mer.

Med helgens tävling kom jag till insikt. Jag behöver befinna mig i min egen bubbla med min hund, inte gå ur den eller låta mig påverkas av andras åsikter. Därför kommer jag säga nej till feedback, om jag inte ber om den. Jag tävlar för jag tycker det är kul och få kvitto på vår träning. Mitt sätt att söka med min hund är vald efter hur min hund är, inte efter viss filosofi inom hundsporten. Dessutom vill jag ha möjligheten att plocka i olika sökmetoder beroende på situation. Sedan finns det en annan viktig aspekt i detta - jag tycker det är ROLIGT att träna olika sökmetoder tillsammans med min hund, vilket min hund också gör!

Glenn var trött på tävlingsdagen, ett tillstånd som jag sällan sett hos honom mer än de perioder vädret ändrar kraftigt i temperatur, vilket det hade just gjort sista tiden. Det var jobbigt att se honom så påverkad. Det gjorde ont i mattehjärtat.

Jag kan också bara konstatera att man kommer långt på grundträning. Men man måste också uppehålla träningen regelbundet. Jag har inte gjort det. Det ligger en del brist av motivation hos mig. Jag har inte riktigt samma glödande entusiasm för hundträning som jag hade för ett par år sedan. Jag är fortfarande lite bränd efter sista årens händelser.

Kontentan av helgens katastrofalt dåliga tävling: Jag tar faktiskt kritik dåligt, särskilt om jag inte är beredd på det. Jag vill be om den om jag vill ha den. Därför kommer jag säga till om att jag inte vill ha feedback på kommande tävlingar, med eventuella undantag.

Nu släpper jag detta, och går vidare. :)

Boggas

Boggas handlar om Glenn, en danskfödd Australian kelpie som flyttade till Sverige sommaren 2014, när han var 11 veckor gammal.
www.boggas.se är en personlig webbsida som har funnits sedan 2003 och alltid varit starkt färgad av hundträning.

All rights Reserved. Boggas.se © 2019