Gud, vad jag är lycklig! Det sprudlar massor av härlig energi i mig. Det pirrar i magen precis som om jag vore förälskad. Kanske är jag det också, i livet! Det har egentligen inte hänt något särskilt lyckligt, utan denna energi har sakta men säkert vuxit sig fram hos mig senaste tiden.
Det har hänt en hel del i mitt liv på senaste tiden som har varit tufft att gå genom. Min framtid har också blivit som dimma pga arbetsbrist på mitt jobb. Förändringar har skett och fler kommer det att bli i mitt liv. Jag vet inte riktigt vad som väntar mig när den så att sägade dimman lättar. Det är en aning skrämmande att inte veta något om sin egen framtid för tillfället. Fast vem vet om sin egen framtid egentligen? Vad som helst kan hända.
Dock är jag inte speciellt oroad ändå om jag har sådana stunder ibland. Istället för att gripas av gastkramade oro och to m ångest ser jag dessa förändringar som något nytt och spännande. Som en utmaning på mitt eget mod. Jag kan nämligen uppleva mig själv som lite väl bekväm och feg för att prova nya (verkligen stora) saker.
Kanske är det också det som få mig lycklig, jag ger en stor push i min egna personliga utveckling. Varje gång jag utmanar mig själv, så växer jag i mig själv. Det har också gjort at t jag har tagit motgångarna bättre och med dem utvecklas mer.
Helt tomhänt står jag inte inför den kommande hösten. Jag har tankar och idéer som jag håller på att utveckla både i huvudet och rent praktiskt. Sedan får vi se vart det bär hän. Men jag gillar hur mina tankar och känslor går!
Energin smittar också över till mina hundar. Ja inte till hundarna själva, för energi har de så det räcker och blir över själva. De skulle behöva verkligen få komma ut och jobba med sina hjärnor ordentligt nu. Så fort snön smälter bort ska jag ta ut grabbarna till spårmarkerna igen.
Jag är mycket mer glad och tacksam för det jag har än vad jag har varit tidigare. Det är tre helt underbara hundar jag som har, med alla sina egenheter. Det är ju ingen hemlighet att jag har varit många gånger besviken på Colt. Det finns stunder som jag är det fortfarande. Men de är färre och jag har accepterat vem han är.
Jag har funderat mycket på mitt eget hundägarskap, vad vill jag med det. Jag hade tidigare stora drömmar om framgång inom tävlingsammanhang.
Jag har fortfarande drömmar, men det är inte lika viktigt för mig att förverkliga dem. Framförallt att inte är tvunget att förverkliga dem just nu. Jag har insett att det har varit så viktigt att få framgång så tidigt som möjligt. Precis som livet skulle för mig ta slut efter 30. Nu vet ju jag såklart att livet inte gör det. Men det tog ett tag innan jag verkligen insåg att det finns ett liv också efter 30. Knasigt va!
Min goda vän Anna och jag pratade om jobb och pension. Hennes arbetskollega skulle gå i pension inom några veckor. Vi räknade ut att vi hade 40 år kvar till pension. 40 år, det är ju en ren evighet. En ren evighet att fylla med massor upplevelser och förverkliga drömmar. Dessutom så fortsätter ju livet efter 65 också.
Jag tror att jag har blivit påverkad av den osynliga stress som råder, om det är på Internet eller på tävlingar eller var den nu befinner sig vet jag inte. Men jag upplever att allt måste göras när man är ung, annars är det för sent. Kanske är det en märklig förställning jag har fått för mig.
Jag har fortfarande drömmar om landslag, titlar med mera. Men som sagt, det är inte lika viktigt. Casey kanske aldrig blir min första agilitychampion. Jag kommer kanske aldrig till landslaget. Men vad gör det egentligen?
Jag känner att jag har glömt bort att leva i nuet, slitit mig genom för att uppnå en massa mål och drömmar. När jag har väl nått dem har inte riktigt glädjen infunnit sig som jag hade trott. Därför vill jag bla uppleva det som många pratar om, de perfekta loppet. Det kanske inte behöver vara ett perfekt lopp rent teknisk, men det ska finns en känsla som ger mig en kick att göra det om och om och om igen.
Colt blir kanske aldrig lika snabb och bra agility- tävlingshund som Casey, men vad gör det egentligen? Han har andra egenskaper som jag uppskattar. Hans charm, hans härliga följsamhet och att han är ju bara så himla SÖT!
Så vad vill jag med mitt hundägarskap. Jo, utvecklas, utmanas och glädjas tillsammans med mina hundar. Jag vill träna för att de ger mig glädje och ro i min själ. Jag vill tävla för att det utmanar mig.
Flum-flum inlägg. Men jag vill gärna dela med mig av min lycklighet 
Wihoo! så glädjande inlägg
Vilket härligt inlägg! Man blir verkligen glad av det.
Hälsn. Sussie o Myzzko
viket mysigt inlägg man blir allderes varm inuti sig
Härligt att läsa! Jag tror också att det lätt blir så, att man känner sej stressad och att man vill lite för mycket. Man jämför sej med människor som sysslat med hund sen 70-80 talet, deras erfarenhet kan man ju inte jämföra sej med.
Jag tycker absolut man ska ha mål, ambitioner till att nå högt. Men inte för den skulle tappa de fina bitarna på vägen. Jag kände så länge med Nogger, jag tyckte inte träningarna i sej va det som gav mej en kisk utan det va enbart tävlingarna. Hade jag ingen tävling planerad så var det liksom inte kul att träna! Nu känns det annorlunda, nu är jag TRÄNINGSpepp, och kan bli riktigt riktigt lycklig av mina hundar när jag tränar. Mitt mål är såklrt tävling, men vägen dit ska jäkligt rolig. För det är ju därför man tränar med sina hundar.
Oj vad långt och luddigt detta svar blev, men ville bara skriva att jag känner igen mej i vad du skriver
Kram
Det är så himla sant det du skriver och många behöver på egen hand få komma fram till detta innan livet kan bli just så underbart som det borde vara. Jag vill tacka dig för din blogg och dina mailsvar som nu lett mig fram till att sitta här och längtansfullt suckta efter en liten kelpiekotte som kommer till mig i mitten av maj!! TACK. du berör många Sofia
Åh, jag blir lycklig av att läsa ditt inlägg! Det finns så mycket att säga om det, men jag väljer två ord: insikt och utveckling. Jag har känt precis samma sak som dig, nu är inte längre tävling viktigast för det är förbannat kul att träna hund!
Inte alls något flum-flum! Jag tycker om när folk skriver om vad som gör dom lyckliga, det är så lätt att fokusera på det som är mindre bra. Skönt att få en liten spark i rätt riktning själv också, för det får jag när jag läser ditt inlägg så tack för det!
Ha en bra helg!
Det här var ett jättehärligt och inspirerande blogginlägg, det ska du veta.
Jag tror att alla vi hundmänniskor ”går vilse” nu och då vad gäller tävlingar/meriter/etc. Och då gör det gott om man snubblar över sådana här texter. 
Spännande med förändringar i livet!
Hoppas allt ska gå bra, och det tror jag nog. 
Trevlig helg!
Mycket bra skrivet!
Jag har själv brottats med samma tankar som dig och visst är det härligt när man äntligen kan andas ut och släppa allt. Målen och drömmarna finns fortfarande där men det viktiga är inte att uppnå dem just nu, som du säger, vi har ju hela livet på oss! Och helt plötsligt, när man kommit till den insikten, så går allt så mycket lättare och saker och ting faller på plats av bara farten…
Vilket härligt inlägg! Kan bara hålla med, det är så mycket fokus på framtiden och vad man måste ha uppnåt då att man lätt glömmer av att det är NU man lever!
kloka ord!