Ihelgen har jag varit på Mentalkunskap del 3 på Varbergs BK. Det har varit intressant helg där jag kanske inte lärt mig så galet mycket nytt, men fått nya infallsvinklar på det jag redan kan eller har erfarenhet utav. Instruktören som vi hade är otroligt duktig berättare och kan fånga sin publik, samt att hon har grymt mycket erfarenhet och kunskaper i bagaget. När jag lyssnar på henne vill jag bara veta mer och lära mig mer om läsa hundars beteende.

Casey och Colt har fått vara med och del ta på en del moment från främst mentaltestet. Casey gjorde slädprovet för tredje gången i sitt liv och han visade en ny rekation. Han blev arg först och det syntes på honom att detta kommer han ihåg. Men han bytte till att vilja ta sig fram till släden och gjorde lekinviter. Han sprang direkt fram till den när han blev släppt. Intressant att se hur Casey använder sin så kallade mentala verktygslåda och provar sig fram mellan sina vertyg och när ena inte fungerar tar han ett nytt.

Colt fick göra mycket och kanske saker som han inte borde. Men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket. Om Colt skulle tappa poäng på korningen för att han redan vet vad vissa moment innebär och inte reagerar så är det för mig inte hela världen. Jag tror faktiskt inte att han kommer vara så värst annorlunda, han är den hund han är och han kommer troligen göra samma eller liknandne saker som han gjorde i helgen. Tex, han kommer alltid vara glad i människor och kommer agera därefter.

Colt fick leka enligt mentaltestets lekmoment. Han griper med framtänderna och har ingen vidare kamp, men han har ett väldigt stort lekintresse och är otroligt glad i människor. Bitstocken var himla rolig när han vann den och han var inte vidare intressad att komma tillbaka med den. Dvs han har inte så värst stort samarbete med mig eller testledare i dessa moment.

 Han stack som en pil på 40 meters och gjorde inget nämvärt försök att bromsa in för att ta bitstocken. Han tog dock inte bitstocken utan satsade kraften upp och gav testleaden en puss. Han försöker lite tafatt att ta bitstocken, men här hade han tröttnat på dess utformning. Den var lite stor för honom.

Colt fick göra avståndsleken från mentaltestet. Figuranten bjöd på riktigt fina lekinvinter. Colt var uppmärksam och viftade lätt spå svansen. När hon kom rätt nära så gjorde han riktigt djup lekinvit och där slog det över för honom. Han fick inte svar för sin lekinvit och kunde inte ta sig framåt. Han fick ett konfliktbeteende genom att springa flera varv runt mig likt så som pudlar gör när de får pudelfnatt. Jag fick släppa honom och han sprang vidare i sitt pudelfnatt innan han kom fram till figuranten och blev väldigt glad över att upptäcka att det var en människa. De var svårt både för mig och publik att hålla oss för skratt när han såg så rolig ut. Hela hans beteende lös en mycket ung hund.

Colt och jag fick gå på en stig ett par gånger för att gå den igen, för att upptäcka att det stog en vägkon med skynke över. Colt blev genast intresserad och ville direkt fram och undersöka för att sedan göra så som typiska unghanar gör, pissa på den…

Slutligen fick Colt göra figurraden. Han grät och jämrade sig när jag sprang i från honom, inte alls oväntat. När pappgubben flög upp hörde jag hur han ändrade tonläge i sitt skall. Jag hade ingen aning vad som hände, men jag förstod att han inte kunde ta sig framåt eftersom jag fick ropa ett par gånger på honom efter en lång stund. Han kom och var otroligt glad att hitta mig. Skakade av sig och drog som en dåre mig till pappgubben som flög upp. Han visade inga som helst tecken på att han var rädd för den utan gick fram själv och gärna var med när jag la ner den. Jag behövde inte gå av honom. Han hade redan avreagerat. Det som hände var att Colt blev rädd när pappgubben hade flugit upp, men han jobbade på och försökte att ta sig framåt. Gubben var för läskig och han behövde slutligen stöd av mig. När han väl kom förbi pappgubben såg han de andra och han hoppade till både en och två gånger, men eftersom han tog sig förbi den första kunde han göra det med de andra. När han väl kom förbi allt vände han helt och tog på sig ny uppgift och leta efter mig. Därmed var han klar med allt det gamla och la därför inte på sig någonting. Otroligt snabb avreaktion. Vilket instruktören tykte var mycket bra för den unga hund han är.

Colt har sina brister, vilket alla hundar såklart har. I grunden är han en glad och snäll kille med härligt positiv inställning. Flera gånger fick jag höra att han är en högtempererad gosse. Det är sådan hund som jag får noga planera mig träning med. Det blir väldigt lätt fort och fel. Ja sedär. Jag har fått lära mig något nytt om Colt i helgen, högtempererad. Samtidigt är han balanserad i sin grund. Hur det nu går ihop Hur som helst så har jag en härligt go kille med Colt. Ingen hjälte, ingen kampidiot, ingen framtida avelshund. Men en härlig hund att leva med, vilket är det viktigaste! 

Jag tror faktiskt inte att helgens upplevelsr kommer påverka så galet mycket inför MH om lite mer än en månad. Han kommer utsättas för flera saker som han inte kom i kontakt med idag. Dessutom komemr han utsättas under 40 minuter i sträck.