Gah! Jag skrev närmare 2 A4-sidor om skillnaden mellan Colt och Casey, och tyckte ändå inte att jag fick fram det jag ville. Allt åkte i papperskorgen och jag gör ett nytt försök.

Jag har insett nu med två kelpies i bagaget att jag har svårt att träna valpar och unghundar. Jag vill gärna avancera fort i träningen och lägga på nya högre krav. Vilket inte har varit helt lyckande. Dock har jag inte samma problem med Colt som jag hade med Casey i samma ålder, vilket säkert beror på deras olika personligheter.

Casey är i största del klickertränad och jag har använt mycket shejping. Han har svarat bra på denna träningsmetod. Får han ingen utdelning på ett visst beteende provar han något nytt tills han får utdelning. Jag har provat och experimenterat med Casey, bytt olika metoder inom klickerträningen och helt enkelt provat mig fram tills jag har fått fram den målbild jag satte från början i hur jag vill ett moment ska se ut. Det har blivit en del missförstånd och konflikter av allt provande, men Casey är en förlåtande hund och ”glömmer” konflikterna bara hanfår det han gillar bäst; mat och bollar. Casey jobbar för sin belöning, vilket är den största skillnaden mellan honom och Colt.

Colt tycker om belöningar. Men han jobbar inte för dem, utan han jobbar för mig. Han vill vara mig till lags. När jag började med shejping blev det error direkt i Colts hjärna. Colt bad mig att visa vad han skulle göra, medan jag bad honom kom på själv vad han ska göra. Det blev ett för stort ansvar för Colt. Att be hunden tänka själv är också att ge hunden ett ansvar, vilket inte riktigt alla hundar kanske klarar till en början. Det är min åsikt.

Jag fick helt enkelt tänka om med Colt hur jag skulle göra i träningen. Jag ville få fram ett visst typ av ställande på honom. Han satt ner och reste bakbenen till stå istället för frambenen. Ett beteende som jag tror är mycket svårt att få fram om man inte hjälper dem. Jag fick tips hur jag skulle göra, vilket var enkelt. Säga stå och samtidigt trycka handen lätt upp mot hans mage. Belöna direkt när han ställde sig. En kraftig hjälp som jag minskade ner så fort jag såg att han började allt mer förstå vad jag ville av honom. Idag är det Colts bästa moment, och jag behöver bara säga stå eller bara vänta ut att han gör beteendet och han får ett klick. Med mig på vägen av denna träning fick jag hanteringsträning gratis.

När jag väl har lärt Colt något är det svårt att lära om honom. Så fort jag försöker ändra, prova nya saker för samma beteende blir han direkt osäker och vill inte längre träna. Fredrika som har följt Colt sedan liten sa till mig för ett tag sedan att Colt får jag bara ge ett val, att göra rätt och stegra mycket mycket långsamt i svårighetsgrad. Det kräver en hel del mer planering i träningen än vad jag behöver med Casey.

Bara en sådan enkel sak som jag lärde Colt runda hinderstöd i somras, det blev han riktigt duktig på. På sista tiden har jag lagt till lite höjd på hindren vilket Colt utan några som helst problem hoppa över. Men i svängarna springer han under hindren. Det dröjde innan jag förstod VARFÖR han gjorde så. Colt gjorde endast det han har blivit lärd, springa runt hinderstöd. Lösningen på detta blev att sätta flera hinderstöd där han inte fick en chans att springa under.
Så när jag lär in något nytt på Colt och Casey går jag olika vägar för att få fram samma beteende. Senaste moment jag lärde in på dem var ”vacker tass”. Casey har sedan tidigare lärt sig att nosdutta i min hand. Han har också lärt sig sätta tass på target. Så jag använde mig av de han tidigare kunde. Jag la handen på golvet och väntade till han satte tassen på handen. Först provande han såklart med nosen men eftersom det inte gav utdelning provade han något nytt.

Utdelning kom och jag höjde handen från golvet och fortsatte så. Ja jag tror ni kan se själva utvecklingen på det hela.
Colt gjorde jag så enkelt som ta tassen direkt och lyfta den och sa tass samtidigt. Han fick belöning för det jag gjorde. När han förstod kommando tog han första trevande steget att lyfta tassen, direkt han gjorde de fångade jag upp den och gav belöning.

Båda metoderna tog lika lång tid att lära in, och båda hundarna är lika glada i att göra det. Casey är färdig med sitt tassinlärande, men Colt håller jag lära att ta till tassen även när jag inte säger tass, omvänd klickerträning. Haha, jag vet inte om jag kan kalla det så. Men jag lär in beteendet på Colt med hjälper, tar bort dessa hjälper och sedan klickar fram hans beteende. Vilket har gjort att jag kan så smått använda klickerträning Colt.

Jag har lärt mig under vägen att det viktiga i träningen med hundarna är att hitta träningssätt som passar dem. Ju mer jag kan om olika sätt att träna desto mer kan jag anpassa träningen till vilken typ av hund jag har.

Jag har idag varit på workshop i temat ”tävla med glädje”. Otroligt givande och som har med detta inlägg också att göra. Jag ska berätta mer om workshopen, men det får bli imorgon