Casey är en liten bit över fem år. Han är inne i vad man ofta kallar den bästa åldern. Han har vuxit ifrån sin valpighet, sin slyngelålder och dess fasoner. Han har vuxit på sig, grovnat till och är numera en riktigt kelpieman

Jag har levt tillsammans med denna svarta gosse i fem år. Han var efterlängtad och han är en dröm som har gått i uppfyllelse. Det tog några år innan jag vaknade upp och insåg att drömmen faktiskt är sann. Vad vackert jag skriver om om en hund som för många är just bara en hund.

Visst, Casey är bara en hund. Men för mig är han så mycket mycket mer. Han är en familjemedlem och en vän som jag delar mitt liv med. Han ser allt, alltid med samma trogna glada ögon tittar han på mig. Det enda han vill är att vara lyckig hund. Att få sin mat, komma ut, aktivera sin hjärna och få kärlek. Jag ger honom det ger han mig det bästa en människa kan få av en hund; trofasthet. Jag vet att han skulle gå genom eld för mig.

Jag vet inte om hundar kan känna kärlek, det är väl ett mer mänskligt begrepp. Men jag vet att hundar kan känna trofasthet och glädje lika mycket som de kan känna rädsla och aggressivitet.

Varför skriver jag detta om Casey, och inte om mina andra två hundar? Jag älskar dem också. Med Casey känner jag en speciell värme i kroppen som jag inte känner på samma sätt för de andra. Vi har fått ett band!

Det är du och jag Casey i vått och torrt. ♥

Mentalbeskrivningen närmar sig för Colt.
Förhoppningsvis blir det av om 1,5 veckor. Annars väntar vi till slutet av mars. Ni kan gissa vad som kan orsaka att mentalbeskrivningen inte blir av Börjar på s..

Colt fick idag sin första kontakt med ett spöke. Han knäppte på skallet och blåste upp sig ordentligt för att skrämma iväg spöket. Han dundrade fram och bara ett par menter innan spöket la han in bromsen och gjorde vad han kunde för att mota bort det. Så började spöket prata och han blev väldigt förvirrad. Det är ju en MÄNNISKA! Ni skulle se hans lycka. Han var så uppe i varv så det blev många känslor på en gång och det tog en stund innan han kunde helt sansa sig och inse att att det bara var en helt vanlig människa under alla röda kläder.

Jag ska förklara närmare om vad som hände om det jag nyss beskrev. Hela sitautionen liknade för mig delar av momentet spöken under MH. Skillnaden här var att detta skedde under ej anordnade omständigheter.

Jag hade åkt ut till Åttabro för att se på det Patrik hade beskrivit om hundgården. Enligt honom hade taket rasat på ett ställe. Nu var det inte så farligt som jag hade föreställt mig, men jag vågar inte ha hundarna där. Sålänge det är snö, och inga möjligheter att laga taket får hundarna vara med Patrik på jobbet tills vi har hittat en annan lösning.

Hur som helst var hundarna med och sprang lösa på gården. Jag hann se min mamma komma långt innan hundarna gjorde det. Casey som har en tendens att hälsa hårt på mamma kallade jag in och lät vara hos mig. Medan Billie och Colt strosade omkring utan att veta vem som var på ingång. Colt fick syn på mamma. Jag har ingen aning vad egentligen Colt kan ha sett, men jag anar att det han såg var misstänktsamt. Mamma har ett rörelsemönster som alla mina hundar verka reagera misstänksamt mot. Saken blev inte bättre när hon kom iförd stor mössa och en stor lång kappa. Hon såg ut som ett spöke från MH, fast röd

Nu är det givetvis inte säkert att han reagerar likadant på MH, men jag börjar allt mer ana hur han kommer reagera. Det ska bli väldigt spännande att se honom in action!

Colt förövrigt har vuxit mycket mentalt sista tiden.
Han har börjar stå upp mot Caseys hårda och ibland lite fula lekar. Tidigare skrek Colt av Colts nyp i lek och därmed var leken slut. Nu kan Colt nypa tillbaka och visa att det Casey gör är inte ok. Vilket Casey mycket snällt accepterar och tar ner leken på en mildare nivå. Colt bjuder upp mer till lek mot Casey och kan därför numera tåla lekens chargång.

Colt börjar också bli mer hane och jösses vad det ska pinkas och luktas överallt. Han har ännu inte kommit på detta med att slicka piss (tack och lov). Dock har han blivit förälskad, i en hane! Jag måste ta och prata allvar med Colt, för detta går inte. Det värsta med Colts kärlek är att hanen han har blivit kär i, är den gamle gossen här hemma, Billie. Stackars gamle man…

Det lönar sig att träna bara en gång i veckan just nu.
Båda hundarna tycker jag utvecklas fint från gång till gång. Speciellt Colt. Visst blir det hjärnsläpp hos honom, men han börjar mer och ta till sig det jag vill lära honom och han börjar få en riktigt trevlig attityd också.

Agilityträningen har jag inte mycket att påpeka om. Båda var riktigt duktiga. Casey och jag gjorde flera verkligen bra kombinationer. Jag tänkte inte på det då, men nu när jag kom hem och började tänka på kvällens träning insåg hur bra det hade gått. Colt börjar bli allt mer säker i slalomen och jag kunde första gången lägga in slalomen i en kombination. Han tar alltid rätt sida av första pinnen, det är något han har lärt sig bra.

Jag hann med lite lydnadsträning efter också.
Jag passade på att träna platsliggning när det fanns gott om störning i form av andra hundar som rörde sig runt om i ridhuset med sina förare. Colt ligger, men jag tror han rör sig när jag går i från honom. Colt har en bricka i sitt halsband som slår mot metalldelen när han rör sig. Detta hör jag varje gång jag går i från. Jag ser också att han ligger lite längre fram än vad jag har lagt honom.

Colts bricka gav mig en idé i träningen. Att sätta en liten bjällra i halsbandet. När den höres vet jag att han rör på sig för mycket och jag kan tajma bättre med att säga till honom. Jag vet inte om det fungerar, men det är en idé som är värd att prova

Jag fick träffat Sara och Ned på ridhusträningen. De har åkt hela vägen från Stockholm till Varberg för att imorgon åka upp mot Alingsås. Starkt gjort under desssa väderförhållanden. Neddan såg jag senast i somras och han har vuxit till sig, den härliga gossen

Jag har varit ute i Åttabro idag med, och fler bilder har det blivit.
Merlin, min mammas schäfer tog jag med på en liten tur och busade med honom. Följden av detta blev att jag inte fick in honom i huset igen. Han tyckte det var lite för roligt helt enkelt

Bilderna från idag

Tack vare vädret har jag hunnit ikapp med en del smått som stort. Bland annat fixat med hemsida, blogg och bilder. Kelpiegalleriet har fått nya knappar, de gamla var för ljusa för flera besökare. Tack för era synpunkter om detta. 

Jag har även gjort en ny startbild. Jag ville ha flera bilder i en som skulle snyggt tona in i varandra. Resultatet blev totalt annorlunda än vad jag från början hade tänkt mig.

Ser ni vilka det är?

 Denna nya kelpie med en mycket ovanlig teckning/färg borde väl få ett namn, vad ska den heta?

Plogande hjältar, bland annat min Patrik.
Patrik gick upp strax efter fyra imorse för att åka in till stan och ploga där. Jag pratade lite kort med honom för ett par timmar sedan och då sade han att han skulle hålla på ett tag till och troligen fortsätta imorgonbitti vid samma tid. Vilken insats av min älskade sambo!

Inställda utomhusaktiviteter.
Snö(o)vädret har SMHI varnat för ett par dagar så jag val förbered på att eventuellt ställa in dagens aktiviteter, spårkurs och IKEA. Men jag hoppades ändå att det skulle bli av. Nope, klockan nio ringde Kennet och talade om att spårkursen blir inställd. Nyvaken som jag var då, hade jag inte kollat ut genom fönstren. En blick senare kunde jag konstatera att det blir ingen som helst form av bilkörande idag. Fy tusan vad mycket snö det har kommit.

Promenad med hundarna och plastskydd.
Hundarna fick den korta morgonrunda (den såkallade pisserundan) som vanligtvis tar 15 – 20 minuter. Idag tog den 45 min. Colt och Casey roade sig kungligt i snön medan Billie tyckte det var rätt kull till en början. Sedan började han tycka det blev för tungt att pulsa i snön. Dock är Billie en smart grabb, han inväntade till någon av oss andra tre gått upp ett spår som han sedan kunde gå i.

Jag tog med mig kameran ut och fotade lite. Eftersom det fortfarande snöade tog jag en genomskinlig plastpåse runt kameran för att skydda den mot vätan. En billig och bra lösning för att skydda kameran.

Bilder från idag hittar ni här.

Ekologiska halsband till grabbarna C
På HUND 09 i december köpte jag ett halsband till Colt från Gemenskap:grön. Ett grönt som matschar Colts päls helt förträffligt. Jag har kollat vidare om detta halsband. Företaget som tillverkar halsbanden kommer från USA och heter Wonderdog NYC. Alla deras produkter är tillverkade på ekologiskt vis. Bland annat är tygerna rester från mode- och möbelindustrin.

Jag är väldigt nöjd med halsbandet, mycket för hur den ser ut. I dag damp det ner ett litet paket innehållande ett till Casey. Nu har Colt en grön och Casey en som kallas för saffran, det var det närmaste jag kunde komma till rött.

Behandling hos Annika Falkenberg
I måndags var jag med kelparna hos Annika Falkenberg. Hon gick genom dem bägge och tog loss lite stela och hårda muskler hos dem bägge. Mycket lek i snö medför en del oönskade spända muskler.

Casey ser fin ut nu, lite muskler till så kommer folk att komma fram och klämma på honom i tron om att han är tjock. Nej, de kommer känna en fullt musklad Casey.

Under tiden Casey fick behandling fick Colt roa sig själv. Han är en påhittig gosse. Förutom att undersöka hela rummet började han dra fram diverse saker han hittade. En trasa dödade han och en metallapport kom han stolt fram och visade upp för oss. Visst har jag en mycket duktig klepiekille i Colten?!

Colt och Annika hade viljornas kamp om vem som bestämde på behandlingsbordet. Colt tyckte det var sådär att ligga på borde och bli klämd på. Men när han började slappna av, kunde han till och med njuta ett par korta stunder. Jag fick med mycket hem hur jag ska gå vidare med Colt och massagen.

Mina grabbar är nu fina och fräscha i musklerna! Mina grabbar är också otroligt snygga med sin nya halsband. Nu är det bara ett stort smarrigt märgben så är deras tillvaro enligt dem säkert perfekt. Ja jag glömde, hjärngympa också.

Ta vara på livet.
Luften har gått lite ur mig efter jag läste att Frida somande in i måndags. Jag kände inte Frida, men jag har under många år följt henne och hennes fluffbollar på nätet. Vi har träffats vid ett par tillfällen på agilitytävlingar. Den bild jag hade av Frida var att hon var en otroligt kreativ och god människa som spred vämre omkring sig. Hon var en människa som berörde andra. Frida blev 26 år.

Livet kan tyckas vara orättvist när så unga människor försvinner från livet. Och det är det. Men jag tror att vi alla andra har något att lära oss av Frida. För jag tror allt har en mening. Så vad är meningen att hon skulle dö, så ung, så god och så levande?

Om svaret vore lika enkelt som ett mattetal.

Kanske blir jag extra påverkad av vad som har hänt i Varberg. Två unga män tog livet av sig helt nyligen. En annan är spårlöst försvunnen. All denna död får mig att tänka och känna efter. Jag tror att meningen med alla denna död, är att vi andra ska ta vara på livet. Stanna upp och känna efter och leva i nuet. Vi ska ta hand om de vi älskar i vår närvaro. Jag tycker det är väldigt lätt att bara rusa i livet och glömma bort att leva. Om ni förstår vad jag menar.

Kramar om de ni älskar en gång extra, säg att ni älskar dem!

Vila i frid Frida!

Nu har den första smekmånads-träningen släppt. Ni vet, allt är så underbart rosa de första träningspassen efter lång lång vila/semester eller vad det nu har varit. Man är i alla fall glad för minsta lilla och ser allt så rosenknopps sött

Colts träning.
Nu börjar jag landa mer på jorden och ser mycket som behöver utvecklas och förbättras i agilityträningen. Colt är ju under full utbildning till blivande agilityhund. Det är MASSOR att träna på. Främst vill jag att han ska ha bra drag på hinder och god kunskap om hur han ska utföra hindren. Skulle jag göra en lista så hade den varit låång. Men en liten lista ska det bli på det jag kan träna på ridhusträningarna:

• - Drag på hinder (hopp, långhopp, tunnlar)
• - Starter
• - Slalom, 12 pinnar
• - U-bana (ex, hopp – hopp – tunnel – hopp – hopp
• - Svängar
• - Hinderkunskap; däck, långhopp, platta tunneln

Jag har försökt mig på enklare kombinationer, men har insett att jag får backa och träna på just draget på hindren, eller med andra ord; träna med att hindren ska få mer värde för Colt. Colt har lite svårt  att jag springer med, och ballar smått ur och börjar hoppa på mig. Colt är ju ung och koncentationen är därefter.

De positiva bitarna i Colts träning är hans enorma vilja för att träna. Han vill så mycket och i hans värld finns bara jag och vad jag ger honom för arbetsuppgifter. Jag gillar det, för han ger blanka fan i andra hundar och människor. Är det arbete som vankas så försvinner resten. Colts starter är imponerande. Han sitter väldigt still och väntar lydigt på mitt släppkommando. Det händer att han lägger sig ner när jag går ifrån, men är kvar på samma plats.

Colt är otroligt signalkänslig, han kommer förmodligen bli annorlunda att springa med. Han kommer vara mer lyhörd för mina signaler och agera direkt därefter. Jag anar att jag kommer dra på mig fler vägringar än vad jag har med tidigare hundar. Vi får se hur det utvecklas.

Caseys träning.
Så har vi Casey. Tillbaka efter skada och operation. Han är där han var innan skadan, minus vissa kunskaper och styrka. Starterna är det en del att jobba på. Han kan inte vara still, utan förflyttar sig framåt. Jag måste ha noll tolerans på detta. När han börjar sin lilla startcirkus medför det dåliga hopp med rivningar.

Jag upplever att Casey är ”tajtare” i svängar och över hindren. Han slickar hinderstöd som aldrig för (så länge jag ger honom rätt signaler i tid). Det medför en del rivningar, speciellt i boxhörn. Där tror jag att han inte ha tillräckligt med kunskap och styrka för att utföra dem riktigt. Så det är något vi behöver träna på. Här kommer en lista över vad Casey kan träna på ridhusträningen:

• - Starter
• - Boxhörn
• - Mina signaler (serpentin, pull, push, RC, FC)

Jag har Caseys knä i åtanke när jag tränar. Det händer att tankar kommer upp om han känner av sin skada. Men som Krister sa att behöver jag utmana Casey och hans knä nu när det är läkt, friskt och starkt. Det känns läskigt ska jag erkänna.

Kvällens ridhusträning avslutade jag med lite lydnad. Det blev platsliggning. En baggis för Casey som fick ligga kanske 5 – 7 minuter. Colt var duktig han också som fick ligga 2 minuter sammanlagt, 30 sek + 1,5 min. Ett par inkallningar för Colt blev det också. Han kommer med bra fart och kommer oftast in bra i ingångarna. Vid ett tillfälle var han bara tvungen att använda mig som bromskloss. Aj…

Jag satt innan och tittade på Gregs On Course to Excel. Han pratar den mannen, mycket dessutom. Jag snabbspolade en del delar. Andra tog jag om ett par gånger för att sätta mig in mer. Någon av kombinationerna hoppas jag kunna använda till nästa träning.

Alla ni som har lämnat ett avtryck här.
Vilket engemang av alla ni som har lagt en stund att skriva några rader vilka ni är, hur ni hittade hit och vad som gör att ni är här inne och kikar mer eller mindre regelbundet. Som jag förstår drar min bilder mycket. Att jag har kelpie som är i särklass världens bästa ras förstår jag drar mycket också. Givetvis!

Åsa skrev på pricken det jag vill förmedla i min blogg. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv!

”Du tar helt underbara bilder och skriver på ett ärligt sett om dig och dina hundar vilket gör det till intressant läsning.”

- Åsa Larsson

Jag har suttit en bra stund och svarat på alla inlägg som har haft en länk till blogg eller hemsida. Jag vet hur mycket kommenterar uppskattas att få. Jag tycker om att få gensvar för det jag skriver och vet att det jag ger får jag också tillbaka.

För första gången känner jag vilken fantastisk hund jag i Colt.
Jag tycker otroligt mycket om Colt för den rara fina hund han är. Dock har hans första år varit en resa med en hel del besvikelser, tårar och tvivel. Med allt som har varit har också kommit gott, så som nya insikter, erfarenheter och lärdomar. Jag börjar allt mer uppskatta Colt för verkligen den hund han är! Han medför så mycket kärlek och glädje!

Colt visade mig idag verkligen vilken kille han är. En otroligt glad, social kille med en härlig nyfikenhet och samarbetsvilja. Han är lekfull och så härlig att se på när han agerar. Han har en helt underbar inställning till sin omgivning. Detta ser jag förstås varje dag, men idag har Colt fått leka med flera andra människor som har varit helt främmande för honom. Han har samma inställning till alla, lika glad, lika hoppig, lika lekfull.

Jag har världens bästa hundar - Casey, Billie och Colt!

Besöksstatistiken brukar ligga på runt 170 besökare om dagen. Igår hade jag 240. Det är superkul att fler hittar hit! Dock undrar jag varför. Jag gissar att mitt inlägg om Colts röntgenresultat fick någon typ av reaktion. Det var inte väntat kan jag säga.

Välkommen hit alla nya som gamla!

Vem är du, hur hittade du hit och vad gör min blogg intressant för just dig?