Det har varit lite tyst här. Anledningen. Andra prioreteringar. Jag har bland annat varit mitt uppe i en flytt, med allt vad det innebär. Dock hade jag turen att jag bara flyttade inom samma hus, två trappor ner. Så själva flytten i sig var inte så betungande. Men jakten på nya möbler har tagit tid. Eftersom jag är student har jag begränsad budget och får anpassa mig efter det. Det vill säga, möblerna har inte fått kosta för mycket. Det har blivit många besök på Blocket kan jag säga Jag har också turen att jag har en pappa som har haft antikvariat/secondhand butik och fortfarande saker från butiken. Bland annat hittade jag en gammal golvlampa från 50-talet som jag har rustat upp. Tallrikar av Rörstrand samt lite nysilver i form av fat, ljusstakar och annat smått och gott. Efter mycket om och men hittade jag en riktigt fin, lagom stor soffa i skinn och med den färg jag gillar bäst, mörkbrun. Det enda som saknas nu är ett köksbord med två stolar. Sedan är hemmet komplett….

…ja, och så ska allt upp på väggarna också, så som tavlor och teve. Men det är sådant jag får ta när jag får tillgång till en slagborr och tid. Jag trivs i alla fall väldigt bra i mitt nya hem. Det är hela 6 (!) kvm större, haha!

Casey verkar också trivas att han har fått det större, och hittat sin nya favoritplats. Det är under soffbordet. Dock sover han gärna i gamla fåtöljen och i sängen. Soffan har han inte rört, och där får han inte heller vara. Bilder hur det ser ut kommer senare, när jag är klar.

Jag har ju nämnt, tror jag, lite då och då att jag har mycket på gång. Och det har jag, verkligen. Bland annat ska jag till Holland i maj och fotografera kelpies. En resa jag ser så fram emot. Linda som jag har kontakt med har gett mig lite olika förslag på var vi ska fota, och miljöerna är helt fantastiska. Förhoppningsvis har jag fått min nya kamera då (*ping* pappa)

Igår var jag en sväng nere i Malmö och tittade förbi MalmöINT för att se lite agility och hoppas på fota ny kelpies. Jorå, en ny kelpie kommer att komma till galleriet. En är fler än ingen.

Jag saknar ju inte hundvärlden direkt när jag är mitt uppe i mina studier. Men när jag får andas hund, se hund, uppleva hund, så värker det i kroppen. Värk av längtan att få köra gärnet inne på banan. Gå och ladda inför kommande lopp. Spela upp hur man ska handla hunden genom banan i huvudet. Känna av samarbetet. Vinna. Åh, just det saknar jag.

Jag gick även runt lite bland ringarna och strosade. Utställning, vilken märklig värld det är. Jag har ställt en del i mina dagar och tycker det är roligt. Men jag gör det för att visa upp att jag har, i mina ögon, en snygg representant för rasen. Dessutom får jag träffa fler kelpies och ägare till denna tokiga och underbara ras. Men igår undrade jag vem som ställdes ut egentligen, hundarna eller människorna…

Jag gillar det välklädda på utställning, det ser proffsigt ut med kostym, kavaj, kjol med snygga skor till. Men när kvinnor klär sig i plagg som drar all uppmärksamhet från det väsentliga, hunden. Plagg som i mina ögon mer hör hemma på fester eller krogen. Jag blir fundersam. Vad vill egentligen, som i detta fall, kvinnorna med den typen av klädsel på utställning? Flirta med domarna? Domare som, enligt ryktena, är homosexuella? Nä, jag förstår inte logiken i det hela.

Något annat jag inte heller förstår, är varför kan inte handlers lära hundarna att ställa upp sig själva istället för dra och slita i hundarna? Det ser rätt illa ut i vissa fall. Hunden ska visas på bästa sätt, och jag tycker det gör den om den får ställa upp sig själv. Med lite träning så är det inga problem, och hanteringsbiten får hunden ändå av domaren och det är något jag tycker är självklart ska tränas oavsett. Hunden ska kunna hanteras oavsett situation.