Två samtal senare…

…och Casey är fortfarande kvar på djursjukhuset i Göteborg. Första samtalet kom runt två och då hade de fortfarande inte röntgat Casey. Veterinären berättade att plåtarna från nattens röntgen hade visat att järnet hade bara gått genom mjukdelarna, men de vill göra en till röntgen för att fastställa att det inte fanns fler skador. Hon berättade att Casey har fruktansvärt ont i såret och därför vill hon göra en extra koll att det verkligen inte är något. Han får väldigt stark smärtlindring för att dämpa smärtan, vilket gör att han får stanna en natt till på djursjukhuset. Han har för ont

Andra samtalet kom bara efter en timme och jag fick prata med en ny veterinär som berättade att skadan ser bra ut. SKÖNT!

Jag vet att jag uppmärksammade att det var blod lite för långt bort från Caseys framtass inne  hundgården, och senare på djursjukhuset upptäckte jag att han hade skavt upp flera pulpor på baktassarna. Jag kan ana vad som har hänt. Casey fastnade med tassen, fick panik och slet som en galning för att ta sig loss. Han slet sönder klorna ända in till pulporna så som han måste ha dragit. På så vis också dragit i såret och har troligen därför så fruktansvärt ont. Jag lider av att skriva detta. Det gör så ont i mig att veta hur mycket smärta han måste ha fått utstå. Och hur länge..!? Stackars lilla hund.

Nu är det bara att vänta på nästa samtal. Samtalet som säger att jag får åka och hämta honom…