Det blev två timmars promenad runt  Ljungsjön.
Promenaden bestod av tre hanar, tre tikar och två mattar med flera (mentala) pauser. Vet ni hur jobbigt det är att pulsa i orörd snö som är nästan upp till knäna? Med en förkylning i kroppen som hägrar i kroppen var det rätt jobbigt för mig. Men jag trotsade den, och mår faktiskt bättre nu än vad jag gjorde innan.

Casey – springhunden utnämnde sig själv till springhjälten över gänget. Han sprang, sprang och sprang tills tungan hängde ner till tassarna. Sedan sprang (läs mycket) han lite till. Han får någon magisk energi när han får springa i snö. Knäppa underbara hund!

Nu ligger mina gossar och sussar så sött.